Tyvärr, Indien har inte glömt Bofors
Publicerad 2015-06-01
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Bilden av Haubits 77 på en valaffisch i Varanasi 1990 är en av de sakerna som fastnat i minnet.
Det var på en bakgata – närmast en gränd. Torkande kospillning på väggarna, en antydan till rök från likbålen nere vid Ganges i luften. Och precis där en blekt valaffisch med en siluett jag kände igen från dagar av övning på skjutfälten i Villingsberg och Älvdalen.
Kanske fick den mig att förstå hur vapnen som producerats i Karlskoga där jag bodde under 1980-talet höll på att förändra scenen i världens största demokrati.
I går kom Indiens president Shri Pranab Mukherjee till Stockholm. Det är första gången en indisk statschef besöker Sverige. Mottagning av kronprinsessan på Arlanda och beriden kortege genom Stockholm, välkomstceremoni med kungen och samtal med statsministern.
Innan han flyger vidare i morgon ska president Mukherjee dessutom hinna titta på stadsplanering i Hammarby sjöstad, medicinsk forskning på Karolinska institutet och hålla en föreläsning på Uppsala universitet.
Behöver jag säga att den svenska regeringen hoppas att besöket ska leda till nya och större affärer mellan Indien och Sverige? En marknad på mer än 1,2 miljarder människor och en ekonomi som växer och avregleras är en våt dröm för Mikael Damberg.
Ändå höll hela besöket på att gå åt skogen, på grund av en oskyldig journalistisk fråga som Dagens Nyheter möjligen lite aningslöst ställde till president Mukherjee. Den handlade om just de där haubitsarna jag såg på affischen 1990.
President Mukherjee är en politisk veteran från Kongresspartiet, Mahatma Gandhis rörelse som dominerat Indiens politik sedan självständigheten. Partiet förlorade förra årets parlamentsval. Det är alltså egentligen en representant för den politiska oppositionen som besöker Sverige.
Första gången Kongresspartiet förlorade makten var just 1989, och det berodde inte så lite på de där haubitsarna på affischen i Varanasi. Bofors blev en synonym för mutor.
Även om Kongresspartiet periodvis återkommit till makten har inget varit sig likt efter 1989.
Inte undra på att president Mukherjee blev rasande när Dagens Nyheter påminde om “Boforsskandalen”.
Maktmonopolet var brutet, och ett av oppositionens viktigaste argument var just kanonaffären med Bofors och Sverige. Den skulle ju ske utan mellanhänder, utan mutor. Och ändå avslöjades det vanliga ruttna mönstret av kickbacks och skumma agenter.
Kongresspartiet åkte ut och hindinationalisterna kom in. Landets ekonomi började liberaliseras och ett årtionde som till stora präglats av etniskt våld inleddes.
Det enda som till stor del förblev konstant var nog korruptionen.