Margot Wallström har rätt om Israel
4 februari 2016
Israel
Förra veckan förklarade den franske utrikesministern Laurent Fabius att han kommer att bjuda in till en internationell konferens för att försöka få i gång fredssamtal mellan Israel och Palestina. Fabius tillade att om detta inte ger resultat, så kommer Frankrike att följa Sveriges exempel och erkänna Palestina.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu valde att se detta som en förolämpning. I svensk debatt låter det ibland som om det pågår en fredsprocess mellan Israel och Palestina. Det gör det inte. I stället fortsätter illegala bosättningar att successivt och systematiskt byggas på det ockuperade Västbanken. Och Netanyahu är inte intresserad av nya förhandlingar av ett allt mer uppenbart skäl: Han vill inte ha någon tvåstatslösning.
I stället riktas energin mot att tysta de röster i Israel som fortfarande talar för fred. Israels justitieminister Ayelet Shaked har nyligen presenterat en lag där organisationer som får utländsk finansiering alltid tydligt ska redovisa detta när de besöker parlamentet. Syftet är att utmåla vänstern och människorättsorganisationer som utländska agenter.
I ett tal till säkerhetsrådet den 22 januari sa FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att den israeliska ockupationen är en viktig förklaring till den ökande desperationen och våldet från den palestinska befolkningen. Svaret från Netanyahu blev att anklaga även FN:s generalsekreterare för att ursäkta terrorism. Men Ban Ki-moon har givetvis rätt. I takt med att alla vägar till fred saboteras blir läget allt mer desperat.
Utrikesminister Margot Wallström fick före jul hård kritik för att hon i riksdagen sagt att responsen inte får bli ”utomrättsliga avrättningar eller oproportionerligt våld” när hon talade om det eskalerande våldet i Israel. Detta efter att bland annat Amnesty varnat för just en sådan utveckling.
Att det blir så stor debatt om detta har ingenting med faktiska sakförhållanden att göra. I stället verkar det handla om att en del svenska politiker i missriktat stöd till en allt mer extrem israelisk regering väljer att ensidigt föra fram deras åsikt. För ett par veckor sedan besökte den israeliske aktivisten Itamar Marcus Sverige. Marcus är tidigare chef på Central Fund of Israel, som enligt en rapport från organisationen Peace Now stöder bosättarrörelsen, våldsbejakande extremister och hatorganisationer. Marcus var inbjuden av kristdemokraten Michael Oscarsson, och med på mötet var flera representanter från M och KD. Att detta möte ägt rum är en verklig skandal, och något som borde väcka debatt i stället för den ogrundade kritiken mot Wallström.
Sedan en tid tillbaka eskalerar våldet i regionen, senast i går dödades en israelisk polis i en palestinsk terrorattack. Många israeler lever med otrygghet och rädsla för liv och säkerhet som är svår att föreställa sig. Våldet drabbar vanliga människor hårt och Israel har självklart rätt att försvara sig och sin befolkning. För att hitta en väg framåt måste Israel, som den starkare parten ta ett ansvar för att hitta öppningar. Just nu gör man i stället precis tvärtom. Den verkliga frågan är den som USA:s utrikesminister John Kerry ställde i ett tal i slutet av förra året: Dagens situation är inte hållbar, utan leder till eskalerande våld och otrygghet för alla. Om Israel nu har gett upp om en tvåstatslösning och fortsätter stötta bosättarrörelsen – vad ser de framför sig i stället? I de ockuperade områdena lever redan i dag miljoner palestinier utan samma rättigheter som israeliska medborgare och i allt större hopplöshet. Är permanent åtskillnad Israels svar?
Den israeliske ambassadören Isaac Bachman skrev i veckan ett debattinlägg där han upprepar kritiken av Wallström, utmålar alla kritiker som ”fiender” och bestämt avvisar anklagelserna om Israel som en apartheidstat. Men en israelisk regering som aktivt motarbetar den enda vägen till fred måste tyvärr vänja sig vid den typen av berättigade frågor som Margot Wallström och John Kerry ställer. Att vara Israels vän är inte samma sak som att hålla bosättarrörelsen om ryggen.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.