Hamnkonflikten har inga vinnare
Stora delar av Sverige kommer att stanna
Den strejk som närmar sig i svenska hamnar har kallats en storkonflikt. Det är inte någon bra beskrivning. Hamnarbetarförbundet har visserligen varslat om strejk för alla sina medlemmar, men förbundet består allt som allt av 1 300 yrkesverksamma personer.
Hamnkonflikten blir inte någon stor konflikt. Däremot kan kraftmätningen bli både dyr och ödesstigen.
I den moderna fabriken betraktas lager som en onödig kostnad. Komponenterna ska direkt in i produktionen, och den färdiga produkten direkt till kunden. Inom handeln resonerar man på samma sätt. Det spar pengar men gör verksamheten extremt känslig för störningar i transporterna.
Stora delar av Sverige kan stanna
Det är svårt att föreställa sig något mer störande än en strejk i hamnarna.
Hamnarbetarförbundet säger att man är beredd att bevilja dispenser för att konflikten inte ska bli samhällsfarlig men det förändrar inte grundförutsättningarna. Stora delar av Sverige kommer att stanna om inte konflikten får en snabb lösning.
Fram till i dag har parterna, både fack och arbetsgivare, upprepat att de anser sig ha rätt. Med en formulering som hade kunnat vara hämtad från ett urspårat barnkalas har Transportföretagens VD Mattias Dahl i tidningen Arbetet slagit fast att "det var Hamnarbetarförbundet som började". Facket beskriver å sin sida den varslade strejken som ett svar på arbetsgivarens lookout som inleds i natt.
Följer lagen och kräver ett avtal
Hamnarbetarförbundet säger att man följer lagen, organiserar majoriteten av Sveriges hamnarbetare och att det enda man kräver är ett eget avtal med lokal förhandlingsrätt, identiskt med det kollektivavtal som i dag finns mellan fackförbundet Transport och arbetsgivarorganisationen Svenska Hamnar.
För det är man nu beredd att acceptera fredsplikt.
Arbetsgivarna å sin sida säger att man är bunden av avtalet med Transport, att det inte är rimligt med flera lokala avtal på samma arbetsplats och hela den svenska arbetsmarknadsmodellen är hotad. Dessutom tycks man, mellan raderna, ha uppfattningen att Hamnarbetarförbundet är hopplösa i största allmänhet.
Det statliga Medlingsinstitutets chef Carina Gunnarsson har uppmanat parterna att visa "en smula fingertoppskänsla". Det kan låta lite äppelkindat men är faktiskt precis vad som behövs. Nu handlar det inte längre om vem som har rätt, utan om att båda parter på något sätt måste få rätt.
En upptrappad konflikt kommer inte bara att skada svensk ekonomi. Den kommer dessutom att skapa en enorm bitterhet, skada fackföreningsrörelsen i stort och förstärka de krafter som ifrågasätter modellen där fria och starka parter reglerar villkoren på arbetsmarknaden.
I så fall får alla fel, hur mycket rätt man än har i sina argument.