Får Cherie Blair hålla hov?
Cherie Blair talade till tv-folket. Slitet sorgsen och med en röst som med möda försäkrade att hon bara ville hjälpa och skydda sin familj.
Hon skulle skriva en ny roll åt sig, premiärministerns hustru hade nämligen redan utnämnts till lady Macbeth av Murdoch-pressen.
Manuset glider bekvämare in i komedigenren än i den blodiga tragedin. Cherie Blair har gjort en lysande juridisk karriär, både akademiskt och yrkesmässigt. Hon var på väg mot en plats i parlamentet. Hon stod för hjärnan, Tony för musklerna, skriver brittiska kommentatorer som vet.
Slutsatsen är given: Cherie är den perfekta måltavlan. Bytet ska nedläggas.
Cherie Blair skrev manuset själv, fast med betydande hjälp från sin livsstilsguru, Carole Caplin. Känd från marsipanpornografin och dotter till en bantningsexpert som talar med de döda. Caplins tillfälliga pojkvän lånades in för skurkrollen. En salongsförförare med känsla för ekonomiska svartjobb.
Han bjöd med framgång ut sina tjänster till Cherie. Hon behövde några lägenheter, bland annat till sonen som skulle börja på universitet. Det kostade ett antal miljoner men skurken fixade rabatt och sålde storyn till den mest hårdföra högerpressen.
Karaktärsmordet underlättades av att Cherie Blair inledningsvis förnekade hela historien.
Detta klassiska misstag, förnekelsen, hjälpte till att belysa en okänd scen i Downing Street. Den visade sig vara befolkad av Cherie Blairs hov eller statister. Många fler kom från new age-världen än från new labour.
Hos premiärministerparet finns folk som utövar holistisk massage. En man bekämpar med handpåläggning åldrandet och, säger han, lär lama gå. Denne person visar sig vara 85 år och skulle både kunna vara Jesus och i grekiska dramer uppträda som den blinde budbäraren. Andra statister pumpade upp lerbad och jagade bort oxidanter, gärna med smultronblad.
Fenomenet är inte nytt i brittiskt politiskt liv. Margaret Thatcher tog sig gärna elchockbad. Prinsessan Diana hade ett varmt förhållande till shamaner och hälsoguruer.
Cherie Blair gråter. Hon, den framstående yrkeskvinnan med fyra barn och ständigt upptagen man, har visat sig sårbar. Hennes brott: kanske detsamma som så många andra i den väletablerade övre medelklassen. Drömmen om evig ungdom, hokus pokus-lösningar av djupa mänskliga problem, besatthet av hälsa och av övervakande beskydd av barnen.
Hennes straff? Förlöjligande, grova repor på den förpackning som lyste ”perfektion”.
Premiärministerns supereffektive presschef Alastair Campbell vill säkert rensa upp i new age-världen. Och Cherie har långt fram till den annars givna posten i Högsta domstolen.
Fast inte har Shakespeare skrivit manuset, lady Macbeth grät inte. Texten påminner mer om Noel Cowards salongskomedier eller ibland om Molières bilder från hovlivet.