Det är dags att säga ifrån nu Westerberg
Uppdraget som talman är fint, alldeles väldigt fint faktiskt. Talmansämbetet är – med en formulering från riksdagens hemsida – den högsta post en person kan väljas till i Sverige.
Talmannen leder inte bara arbetet i kammaren, hon eller han företräder riksdagen – folkmakten. Det ställer krav, inte minst på integritet.
Just därför undrar jag vad talmannen Per Westerberg kände när han såg sig i spegeln i går morse. Hans moderata partikamrater har de senaste veckorna demonstrerat sitt ointresse för den folkmakt Westerberg är satt att representera.
Det handlar naturligtvis om budgeten som Anders Borg formellt överlämnade i går. Den borde ha varit en nyhet när den presenterades i riksdagen. I stället har de senaste veckorna fyllts av debattartiklar och presskonferenser som i lagom portioner lanserat regeringens förslag.
Svenska folkets valda representanter och Per Westerberg har fått nyheterna via tidningen.
Irritationen är inte bara en formalitet.
I snart en månad har debatten handlat om en budget som bara regeringen har läst. Varken journalister, allmänhet eller den politiska oppositionen har på allvar kunnat ifrågasätta regeringens beskrivning.
I söndags gick finansminister Borg ett steg längre. Han kallade helt frankt till ”presseminarium”, kvällen innan han skulle ta den klassiska promenaden över Riksbron.
Det fick oppositionen att gå i taket, och till sist också Westerberg att reagera, om än försiktigt. Talmannen kallar till partiledaröverläggningar och hoppas - betecknande nog - på en ”gentlemens agreement”.
Samtidigt försöker han släta över förnedringen av riksdagen. Westerberg talar om en ”glidning”, och att också gamla regeringar syndat på nåden. Just där blir Westerberg det han inte ska vara, en partipolitiker.
Det må finnas gränser för talmannens befogenheter. Han ska svara inför riksdagsstyrelsen, och inför samma riksdagsmajoritet som utgör regeringsunderlag. Men det finns knappast någon som skulle kritisera Westerberg om han ställde sig upp och värnade riksdagens anseende när regeringen nonchalerar det.
Inte ens om det gjorde att han hamnar på kollisionskurs med den moderata partiledningen.
Så om Westerberg vill kunna se sig själv i spegeln, och se tillbaka på sin tid som talman med stolthet, borde han säga ifrån nu.