Kriget mot terrorister föder bara mer terror
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-08-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Efter den 11 september och bombningarna av Afghanistan var vi några som dristade oss till att ifrågasätta ”kriget mot terrorismen”. Genast kom anklagelserna från liberala och konservativa tidningar. Vi beskylldes för att vara för både talibanregimen och terrorismen.
Samma redaktörer såg sedan kriget mot Irak som det bästa som kunde hända vår tid. Nu skulle den bästa utav världar skapas i
Mellanöstern. Vi som ifrågasatte kriget kallades ”Husseinkramare”.
Verkligheten visar med förfärande tydlighet att idén om ett krig mot terrorismen är katastrofalt feltänkt.
I Afghanistan har allt annat än demokrati införts. Tvärtom tycks ett uppsving för talibanismen följa i rövarbandens och anarkins spår. I Mellanöstern brinner hatet starkare än någonsin.
Attackerna mot de allierade styrkorna i Irak har av Bushadministrationen hittills betraktats som dåd av Husseinanhängare inom resterna av Baathpartiet. Sprängningarna av Jordaniens ambassad och FN:s högkvarter har dock fått president Bush att tala om ”al-Qaida-liknande terrorism”.
Under upptrappningen inför Irakkriget hävdade USA att det var kopplingarna mellan al-Qaida och Irak som var den huvudsakliga anledningen till att gå in militärt. En närmast enig expertis i västvärlden ansåg dock att det inte fanns någon sådan koppling. Tvärtom var Irakdiktaturen sekulär och Saddam Hussein motståndare till den islamska fundamentalismen.
Då bytte Bushadministrationen strategi och talade om massförstörelsevapen och vikten av att få bort diktatorn Saddam Hussein. Irak skulle bombas till demokrati och krig skulle föras för fred.
Också massförstörelsevapenhotet visade sig sedan vara i mångt och mycket felaktigt.
Kriget har lett till en diktators fall vilket ovedersägligen är bra men det har också lett till ett land i kaos, en perfekt grogrund för terrorism. Det som Bush och Blair har sagt sig bekämpa har de i stället underblåst.
Amerika har förvandlat ett land som inte var något terroristhot till ett paradis för terrorister, skrev Jessica Stern i New York Times efter attacken mot FN i Irak förra veckan.
Tusentals unga pojkar, mestadels från Saudiarabien, åker nu till Irak i syfte att kriga för Usama bin Ladin. Rekryteringen till al-Qaida lär vara enklare än någonsin i dag.
Det är inte förvånande. Ockupationsmaktens oförmåga att upprätthålla säkerheten och se till att grundläggande humanitära insatser fungerar samtidigt som den låter privatkapitalister ta hand om landets tillgångar visar att ”befrielsen” inte går att lita på. Vardagslivets kaos med ständig elbrist, icke fungerande telefoner, mat- och vattenbrist och ökad kriminalitet skapar förstås frustration hos det irakiska folket. Alienation, förnedring och desperation leder till extremism.
”Målet att skapa ett bättre Irak är ädelt men ett första steg måste vara att få irakierna att tycka att de amerikanska idealen och insatserna är mer lockande än al-Qaidas”, skrev Stern.
Exemplen Afghanistan och Irak förskräcker. Än en gång måste det sägas: Kriget mot terrorismen gör världen mer osäker.
Sover den jublande svenska bombhögern gott om natten?