Vi behöver alla en Greider i våra liv
Gripande om hans kamp mot blodcancern
Det var nog många som blev bekymrade när författaren, debattören och allkonstnären Göran Greider berättade om sin aggressiva blodcancer i våras. Själv gav han som vanligt prov på sitt goda humör och optimism. Han som alltid har varit kritisk till vår civilisation hade förtröstan till den medicinska forskningen och dess framsteg.
I dag är Dala-Demokratens chefredaktör lyckligtvis på bättringsvägen, och medverkar återigen med åsikter om det mesta som "pausfågel" i medierna, som Kjell-Olof Feldt en gång bitskt kallade Greider.
I boken ”Barndomsbrunnen” (Ordfront 2021) skriver Göran Greider om sin sjukdom – och sin barndom. Två domar, den första går aldrig att bli fri från, den andra ska han besegra.
Sveriges förvandling till högerland
Att åka in och ut på sjukhus och se kroppen bli svag och dödlig gör något med oss människor. Greider vandrar i tankarna genom decennier och det märkvärdiga liv som passerat. Det är en politisk vrede – och häpnad – över att det Sverige han föddes i på 1950-talet har förvandlats till ett högerland.
Men han faller också ned i barndomsbrunnen, funderar över sin koleriske far som aldrig gav sönerna en kram och på modern med sina resta murar. En dysfunktionell familj, skriver han och man förstår att mycket om den lämnas osagt av han som aldrig tycks sakna ord. Mycket i arbetarklassens liv kommer förevigt att förtigas av solidaritetsskäl, konstaterar Greider.
Men i det boklösa hemmet – förutom en bok av Churchill – växte en unik röst i den svenska samhällsdebatten upp i sörmländska Vingåker. Han säger själv modfällt att han är en av ytterst få idag som bedriver litterär verksamhet och skriver dagspolitisk analys.
Bokens text är skriven som i ett medicinskt rus eller dimma. I slutordet får man veta att den är nedplitad på en Ipad eller på mobilen. Snabba tankar, korta meningar, men med en klangbotten som en fuga av Bach, som han själv kunde ha formulera det. Kulturen, litteraturen, naturen är ständiga referensramar.
Fulheten som erfarenhet
När jag läser texten kommer jag att tänka på Samuel Taylor Coleridges berömda stream of consciousness-poem "Kubla Khan", där tankarna och associationerna sticker i väg åt olika håll. Cancern, Nya Karolinskas konsulthaveri, första kyssen, förståelsen för förtvivlade SD-väljare. Fulheten. Vad gör det med en person som bär på erfarenheten av att som ung upplevas som ful och frånstötlig, funderar han. Till en bättre människa, åtminstone mer öppen för det annorlunda, verkar han komma fram till.
Ett par dinglande strumpor på fötterna blir tidsfördrivande dockteater i sjuksängen. Minnen väcks till lekarna med dottern som barn. Hon satt ju nyss på hans axlar, nu messar hon oroligt. En pappas främsta uppgift är att försöka hålla sig vid liv så länge som möjligt, tänker han.
Men visst behöver vi alla en Göran Greider i våra liv.