De postmoderna piraterna är här
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-21
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Pirater slåss mot anti-pirater. Svensk polis gör husrannsakningar hos så kallade fildelare, personer som laddar ner musik, filmer och texter illegalt från nätet. Regeringen skärper lagarna. Propositionen som presenterades i torsdags (17/3) är på 600 sidor.
Upphovsrätten blir alltmer svåröverskådlig. Digitaliseringen har ställt det gamla samhällets produktionsordning på huvudet.
”Att ladda ner musik och film är stöld”, resonerar branschen som brottas med försämrad försäljning.
Stöld? Om jag tar brödet från dig så har du inget bröd och blir hungrig. Men om jag laddar ner en film så har du fortfarande filmen och vi kan båda se den. Du har inte förlorat något.
Ungefär så resonerar idealisterna i ”piratkopieringsrörelsen”. De pekar onekligen på ett dilemma för den postmoderna ekonomin.
Jag läser Thomas Gorins magisteruppsats ”Stabilitet och rörelse - om piratkopiering, upphovsrätt och inhägnad i det postmoderna kontrollsamhället” (Handelshögskolan i Göteborg). Gorin lyfter fram det postmoderna dilemmat.
Information betraktas som en vara med ett bytesvärde precis som en bil eller en sjukvårdstjänst. Om ett bytesvärde ska kunna upprätthållas krävs någon form av brist förknippad med varan, som begränsad spridning och tillgänglighet. Paradoxen med information som vara är att den finns i närmast obegränsad mängd och kan spridas oändligt på bara några sekunder.
Ordet kopiering förutsätter att det finns ett original. Med dagens digitala teknik upphör skillnaden mellan original och kopia. Och vi måste lära oss att skilja på rätt kopiering och felaktig (piratkopiering).
Som konsument befinner man sig i en schizofren situation. Å ena sidan säger reklamen: köp en dvd-brännare, kopiera din älsklingsmusik till mp3-spelaren, ladda ner senaste nytt i din mobil.
Å andra sidan blir vårt handlingsutrymme alltmer begränsat. Vi uppmanas att bränna, mixa, rippa men samtidigt förbjuds vi att göra allt detta, som Gorin påpekar.
Upphovsrätten kom i samband med tryckpressens uppkomst och spridning. Då fanns inga möjligheter till ”privata exemplar” eller att ”kopiera för icke-kommersiellt bruk”. Bara en konkurrerande publicist kunde använda en tryckpress.
”Upphovsrätt uppfattades inte som anti-socialt utan det var en publicists vapen mot konkurrenter, inte mot allmänheten. Idag har situationen drastiskt förändrats, då allmänheten har tillgång till maskiner (datorer, kopiatorer och så vidare) och upphovsrätten har förvandlats till ett vapen riktat mot folkmassan”, skriver Roberto Bui från italienska Wu Ming Foundation.
När jag läser om piratkopieringsrörelsen inser jag att det rör sig om mer än bara en protest mot att skivor och film är för dyrt. Här förs ett ideologiskt krig som handlar om att kultur inte kan ägas. Nätet är det fria informations- och kulturutbytets allmänning. Där sker ett ständigt nyskapande, etablerade artister och icke-etablerade sida vid sida.
På aftonbladet.se uppmanar vi läsarna att sända in bilder via mobiltelefon. Hela svenska folket blir en sorts paparazzis. De interaktiva medierna löser upp gränsen mellan proffs och amatör.
Med detta upplöses också den traditionella synen på upphovsrätt och immateriellt ägande.
Slaget om piratkopieringen är ett klassiskt drama om äganderätten. Ägandet av allmänningen.