Indienvalet ger trots allt en smula hopp

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Bilden fanns uppklistrad i en gränd i Varanasi. Mellan små tempelnischer och torkande kodynga satt en affisch av Bofors Haubits 77, kvarglömd från valet någon månad tidigare. Trots texten på hindi insåg jag att den inte representerade något gott. För tjugo år sedan förknippades vapentillverkaren från Karlskoga med mutor över hela den indiska subkontinenten. Skandalen bidrog till att bryta Kongresspartiets dominans.

I dag genomförs andra omgången av parlamentsvalet i Indien. Bland andra väljarna i jättestaden Bombay, nyss märkt av terroristernas våld, går till valurnorna.

Valet av de 543 parlamentarikerna från de 35 delstaterna och territorierna är ett väldigt företag som pågår i nästan en månad. Över sex miljoner funktionärer på 828 000 val-

kontor tar emot rösterna från 714 miljoner registrerade väljare. Kandidater från 1 055 politiska partier ställer upp.

Själva skalan, omfånget, skymmer nästan den indiska politiken.

Ändå handlar det förstås om politik. Jag tror det är därför jag minns den där affischen i Varanasi. En politisk skandal som fick politiska effekter, inom demokratins ram. Trots korruption, röstköp, våld och skriande klasskillnader är de flesta överens om att den indiska demokratin fungerar, och påverkar den indiska samhällsutvecklingen. Och den påverkar i sin tur i allt högre grad världen.

Terrordåden i Bombay i slutet av november visade hur säkerheten i den sydasiatiska re­gionen hänger samman. Omedelbart pekade indiska politiker mot Pakistan. I efterhand har det visat sig vara riktigt, men den saken spelar knappast någon roll. Anklagelser mot muslimer är ett stående inslag i indisk politik. Landet bidrar, liksom Pakistan och Afghanistan, till spänningen i regionen.

Hindunationalisterna, som utmanar regeringsalliansen ledd av kongresspartiet, använder misstron mot minoriteterna. Nya motsättningar mellan hinduer och muslimer, liknande konflikten om moskén i Ayodhya i början av 1990-talet, skulle kunna göra situationen till en geopolitisk mardröm.

Valrörelsen domineras ändå av ekonomi. Den förre folkpartiledaren Lars Leijonborgs bild av Indien som en nation av it-ingenjörer med mobiltelefon täcker inte verkligheten. Trots en växande medelklass och ekonomisk tillväxt är fattigdomen monumental.

Den fick hindunationalisterna att förlora valet 2004, och den utgör drivkraften för den allians mellan vänster- och regionala partier som utropat sig till en tredje kraft i årets val.

Engagemanget är stort. Valdeltagandet förväntas bli omkring 60 procent, en bra bit över både deltagandet i amerikanska presidentval och valen till EU-parlamentet. Det skulle inte vara möjligt utan en tro på politiken som också omfattar de fattiga.

Just därför skapar trots allt valet i Indien en smula hopp.