Högerledarnas chans att få spela hjälterollen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-17
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Debatten om tsunamikatastrofen har övergått till inrikespolitiskt käbbel. Den berättigade vrede som drabbade och deras anhöriga uppvisade under katastrofens första dagar har nu förvandlats till partipolitik. När den liberala pressens ledarsidor oblygt hyllar kungen är det dags att inse att det politiska spelet är i full gång.
För första gången på länge känner borgerligheten vittring. Kanske kan den fälla statsministern? Kanske kan det socialdemokratiska regeringsinnehavet brytas år 2006? De borgerliga partiledarna ser sin chans att spela hjältar.
Allt skulle naturligtvis ha skötts betydligt bättre om Sverige hade haft en borgerlig regering. Medborgare i Norge och Finland håller visserligen inte med, men den svenska högern är fantastisk om man får tro Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson och Göran Hägglund.
”Varför har socialdemokraterna underlåtit att bygga upp en permanent nationell krishanteringsförmåga i regeringskansliet efter modell från många andra länder”, undrar de i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Aftonbladets ledarsida ställde den frågan redan 5 januari och avslöjade några dagar senare, att Göran Persson och Pär Nuder stoppat en sådan organisation, trots att en enig försvarsberedning och flera utredningar föreslagit det. Det är väsentligt att diskutera hur en bättre krisledning ska organiseras. Den politiska demokratin måste ha ansvaret vid kris o katastrof.
Maud Olofsson hycklar dock. Hennes centerparti gjorde upp med socialdemokraterna om ett försvarsbeslut som innebar att idén om en permanent krisledningsfunktion i regeringskansliet stoppades. Centern har lika stor skuld som regeringen i denna fråga.
Moderaterna har inte heller särskilt mycket att yvas över. För dem har den civila krisberedskapen aldrig varit lika viktig som den militära.
Också det mediala drevet blir hycklande. Varför agerade inte statsministern redan på annandag jul? Bra fråga, men med tanke på att nästan inga journalister (enligt statsrådsberedningen bara Aftonbladets) var intresserade av vad statsministern tyckte och tänkte om katastrofen på söndagen är det kanske dags att självkritiskt fråga om vi inte blir lite väl ohistoriska i vår kritik.
Expressens politiske redaktör gnäller om utrikesministerns teaterbesök och statsministerns julfirande. Hans egen ledarsida hade inte en rad om katastrofen måndagen 27/12. Inte heller DN eller Svenska Dagbladet skrev upprörda ledare, trots att ”alla visste” redan från söndag morgon.
Aftonbladet hade en andraledare. Vi borde självklart ha ägnat hela ledarsidan åt katastrofen om vi direkt förstått vidden av den.
För medborgarna är det viktigast att staten fungerar. En oberoende kommission ska utreda vad som hände med den svenska krishanteringen de första dygnen. Det är bra. Konstruktiva förslag om hur statens krisledning ska förbättras behövs också.
Förhoppningsvis kan debatten efter tsunamin få vettiga proportioner. Misstag har begåtts och allvarliga systemfel finns, men mycket i den svenska krisberedskapen har faktiskt fungerat.
Ännu sitter människor i Småland utan el och telefonkontakt med omvärlden. Orkanens framfart visar med brutal tydlighet att även om statens och kommunernas krisorganisationer fungerar är det avreglerade samhället sårbart.
De politiker och opinionsbildare som brukar kräva mindre utrymme för stat och politik kanske borde börja idka självkritik.