Skyll inte på marknaden
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Länsstyrelsen i Malmö gav två nyanställda män högre löner än tio redan anställda kvinnor. Trots att männen och kvinnorna hade likvärdiga arbetsuppgifter ansåg inte Arbetsdomstolen att det var fel att männen fick högre lön.
Domen motiverades med att löneskillnaderna kunde utjämnas vid kommande lönerevisioner, med att arbetsgivaren ville införa ett nytt arbetssätt på myndigheten – och med marknadskrafterna. Kvinnorna rekryterades internt och männen externt. Männen ansågs vara mer värda på marknaden.
Akademikerförbundet SSR begärde att Högsta domstolen skulle återförvisa målet till Arbetsdomstolen. I fackets ansökan om resning gjordes målet om till att bara gälla en av kvinnorna. Hon anställdes samtidigt som männen men fick ändå lägre lön.
I måndags kom Högsta domstolens beslut. Resning beviljas inte, eftersom den tidigare domen enligt Högsta domstolen varken strider mot jämställdhetslagen eller EG-rätten.
Jan Nilsson, direktör för SSR, är kritisk.
– Högsta domstolen har genom sitt beslut inte bara sagt att det är riktigt att män ska få lön efter prestation och kvinnor efter utförd prestation. HD har också slagit fast att det är rätt att sätta lön med hänvisning till så kallade marknadskrafter. Därmed sanktioneras att osakliga löneskillnader får förekomma, säger han.
Det är lätt att instämma i fackets kritik. Förutom de rent principiella tveksamheterna kan man undra hur Högsta domstolen läser EG-rätten. Den säger nämligen att osakliga löneskillnader ska rättas till genast, inte vid kommande lönerevisioner. Lagen är tvingande – den kan inte begränsas med hänvisning till kollektivavtal eller förhandlingsordningar.
Dessutom kan man fråga sig hur starka ”marknadskrafterna” egentligen var i det här fallet. De tre tjänsterna i fråga hade över 50 sökande. Risken att samtliga lämpliga sökanden hade tackat nej eftersom ”marknaden” slet och drog i dem var nog inte överdrivet stor.
Nåväl. Tillbaka till det principiella, som riskerar att sätta standard. Arbetsdomstolens beslut, och Högsta domstolens bifall, uppmuntrar unkna föreställningar om kön. Dels tanken att män är mer eftertraktade på arbetsmarknaden. Dels föreställningen att kvinnor bara duger undantagsvis.
Medan män redan från början anses göra skäl för stort ansvar och höga löner, måste kvinnor först bevisa att de är dugliga. Jobba dubbelt så hårt som din manliga kollega för att bli lika accepterad, lyder regeln.
Jag ser det redan framför mig. En kvinna kräver samma lön som en manlig arbetskamrat, eftersom de har likvärdiga meriter och arbetsuppgifter (hon kanske till och med är mer erfaren än han).
Chefen lyssnar lite disträ på hennes argument och säger sedan, vänligt men bestämt, att han tyvärr inte kan rå för marknadskrafterna: ”Det är marknaden som avgör lönen, det har Högsta domstolen bestämt...”
Ridå. SSR borde driva fallet vidare till EU-domstolen. Någon måste göra slut på de här vansinnigheterna.