Bordellen som frihetssymbol
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-11-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Feminismen, antirasismen, veganismen och globaliseringskritiken. En ny sorts vänster gör luften över Europa hög och klar. Äntligen formuleras ett motstånd mot ekonomismen. I politiken blir det lättare att andas.
Huvuddragen hos den nya väns-tern är avgjort solidariska. Människors ansvar för varandra betonas. Men i debatten om legalisering av prostitution och så kallade ”lätta” droger tenderar kulturradikalismens frihetslängtan att slå över i egoism.
Vid årsskiftet får 400 000 prostituerade kvinnor i Tyskland yrkesstatus. De görs då ensamt ansvariga för sin situation. Sambandet mellan könsförtryck och sexhandel ignoreras, liksom det sociala sammanhang som tvingar vissa människor att sälja sina kroppar. Samhället slipper sitt ansvar för många mänskliga tragedier. Lagarna säger att kvinnorna själva väljer.
Samtidigt vinner drogliberalismen nya europeiska segrar. Holland och Danmark har redan en generös syn på narkotika. Belgien, Italien, Spanien, Frankrike, Portugal, Irland och Storbritannien överväger samtliga att legalisera bruk och innehav av cannabis. ”Lätta” droger framställs som medelklassens harmlösa nöje. Inte som ännu en väg mot sociala problem och utslagning.
Delar av den nya vänstern applåderar denna europeiska utveckling. Haschpipor och bordeller blir deras frihetssymboler. Överheten ska fan inte säga åt oss hur vi ska leva våra liv! ropar de.
Problemet med den synen på frihet är att människor betraktas som helt fria individer, utan vare sig historia eller sammanhang. Kvinnor säljer sina kroppar för att de vill. Människor röker braj för att det är skönt. Valet är helt ditt eget. Du har alltid makten att avstå, signalerar legaliseringsivrarna. (Som själva påfallande sällan är marginaliserade. Skulle de ens drömma om att sälja sig för att kunna köpa dagens dos heroin?)
Så formas en ohelig allians mellan vänster och höger. När det gäller ekonomiska klyftor mellan människor och länder skulle den nya vänstern aldrig förneka vårt ansvar för varandra. Men i debatterna om prostitution och ”lätta” droger tenderar argumenten att bli förvillande lika ultraliberalernas.
I en debattartikel i Expressen tar Louise Eek – författare, frilansjournalist och före detta strippa – avstånd från prostitution som frihetssymbol. Hon ser sexhandeln som ett fenomen som ”vidmakthåller mäns rätt att behandla kvinnor som objekt och använda dem i sexuella syften”. ”Måste den individuella friheten alltid vara överordnad den kollektiva?” frågar Eek.
Vänsterns legaliseringsivrare tycker sig förmodligen kämpa mot de farliga moralkonservativa krafter som fördömer narkotikans och prostitutionens offer. Men resultatet av legaliseringar riskerar att bli det motsatta. Åt människor som förväntas ha gjort ett helt fritt val kan samhället säga ”Skyll er själva!”