Kommunistisk råkapitalism
Tystnad. Köp. Tystnad. Ungefär så kan man karaktärisera debatten om Geelys köp av Volvo.
Först hände ingenting, sedan riktades mild kritik mot Kinas diktatur, men oron handlade främst om den strikt ekonomiska frågan. Har Geely tillräckligt med kapital för att hålla Volvo under armarna? Kommer produktionen steg för steg att flyttas över till Kina?
En kinesisk biljournalist hyllade köpet och spådde att Volvo blir en officiell bil som kommer att köras av statstjänstemän.
Mot den bakgrunden, och utan att grumla glädjen över att svenska jobb är räddade, kan det vara på sin plats att påminna om vilket politiskt system Geely verkar i.
Sedan den ekonomiska reformpolitiken började för omkring 30 år sedan har Kina öppnats mot omvärlden. Antalet privata företag har ökat (Geely är ett exempel) och Kina har fått en välmående medelklass. Minst 200 miljoner kineser har tillgång till internet. Men några politiska friheter har det inte blivit. Kommunistpartiet har bevarat enpartistaten och den närmast totala kontrollen över samhället.
Kinas rättssystem förbjuder fria fackföreningar, det är inte tillåtet med kollektiva förhandlingar eller strejker. Det enda tillåtna facket är ACFTU (All China Federation of TradeUnions) som kontrolleras direkt av kommunistpartiet.
ACFTU har i dag ett utvecklat samarbete med den fria fackföreningsinternationalen IFF, där de svenska fackförbunden ingår. Världens oberoende fack reser numera regelbundet till Kina och de tar emot delegationer från ACFTU i sina hemländer.
Det är säkert en fungerande modell. Jag tror att det vore direkt korkat att inte föra samtal med världens största fackförbund, som dessutom spelar en allt större roll för löntagarna i Sverige och andra länder.
Men det är också tydligt var gränsen går. Flera fackliga ombudsmän berättar hur det blir tvärstopp så snart det handlar om pengar. AFCTU pratar gärna om klimatarbete och arbetarnas sociala villkor, men bara så länge det inte hotar företagens vinst. Kinesiska företag som arbetar utomlands får bete sig hur som helst om det är motiverat av marknadens krav. Fackliga rättigheter får inte stå i vägen. Maktmonopolet får inte ifrågasättas.
Så uttalas kommunistisk råkapitalism.