Vem vill gå med i Trumps Nato?
I onsdags förra veckan, strax efter klockan tre på morgonen, dog den svenska Natodebatten. Då började rösträkningen i USA:s presidentval att peka på en överraskande valseger för Donald Trump.
Till dess hade den svenska Natolobbyn i nästan 30 år jobbat stenhårt för att skapa bilden av militäralliansen som trygg, säker, förutsägbar och med tydliga värderingar. Donald Trump har svävat på om han är beredd att försvara alla Natos medlemsstater, det är beroende på hur mycket de själva betalat till försvaret.
För oss kring Östersjön är denna ökade osäkerhet ett problem eftersom Vladimir Putin hela tiden testar gränser. Om USA är otydligt kan vi vara säkra på att Putin kommer att försöka utnyttja det.
Finns fler bovar i Nato
Men det riktigt allvarliga problemet är värderingarna. Donald Trumps kampanj verkar ha haft band till Ryssland och han har varit otydlig när det gäller den ryska ockupationen av Krim. Internationell lag verkar han inte bry sig särskilt mycket om.
Samtidigt befolkas Nato av allt fler bovar. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan är ingen demokrat, han fängslar journalister och för krig mot kurderna. Ungerns Viktor Orbán har i praktiken avvecklat både fri media och oberoende domstolar i något han kallar ”illiberal demokrati” men som börjar se ut som något slags halvdiktatur. Polen, ett viktigt Natoland, är på väg åt samma håll.
Lägg debatten åt sidan
Vad är det för värderingar Trumps USA, dagens Turkiet, Ungern och Polen har gemensamt med Sverige när det gäller utrikespolitiken?
Det är inte lätt att se.
Det rimliga nu är att vi trycker på paus i Natodebatten och lägger energin på att prata om Sveriges försvar i stället. Det är uppenbart att mer pengar behövs och att nivån måste höjas snabbt. I en osäker värld är vårt nationella intresse att öka vår egna militära förmåga. Andra säkerhetspolitiska debatter är sidospår.