Proffsens uppror mot Jan Björklund
Jan Björklund har ingenting lärt av de senaste veckornas kritikstorm. ”Jag är ledsen att jag hänvisat till fel institut vid några tillfällen”, säger utbildningsministern överslätande i Dagens Nyheter om att han förvrängt fakta om skolan. Han anser sig fortfarande ha rätt i sin svartmålning: ”Men huvudbilden av svensk skola, den stämmer.”
Björklund fortsätter: ”Jag tror att jag har bidragit till en ökad insikt om krisen. Hela det socialdemokratiska partiet håller ju på att tänka om. Det tror jag i grunden beror på mig”.
Att en så ifrågasatt minister håller sådana hyllningstal till sig själv är häpnadsväckande. Har utbildningsministern missat lärarnas och skolforskarnas förödande kritik? Eller bryr han sig bara inte?
Johan Nilsson i Sölvesborg mejlar:
”Jag har arbetat som lärare i elva år och har känt mig mer eller mindre kränkt av skolministerns retorik. Jag har bland annat sex års erfarenhet från Rosengård i Malmö. Jan Björklunds bild av skolan har varit förödande för både elever och lärare och som jag ser det är hans avgång den enda rimliga konsekvensen av det som nu uppdagats.”
Johan Nilsson lägger till: ”Vuxentäthet hjälper mer än lagstiftning!”
Aftonbladet.se har pratat med Elin Dahmberg, lärarstudent i Malmö. Hon säger:
”Han [Jan Björklund] är inte pedagog utan militär. Det kanske funkar med order inom det militära men en skolklass kommer aldrig att bli en grupp militärer. Det är inte skolans mål att skapa regler. I stället är målet att få eleverna att utvecklas så långt det går. Jag tycker han borde koncentrera sig på det.”
Jonas Gustafsson, biträdande rektor för lärarutbildningen vid Stockholms universitet, är också kritisk.
”Han pekar på vissa undersökningar som stödjer det han redan anser sig veta. Skulle man använda den medicinska forskningen på samma sätt skulle det bli ett väldigt rabalder.”
Skolutvecklingsforskarna Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp ber Björklund börja ta hänsyn till systematisk framtagen kunskap. Merparten av den pedagogiska forskningen visar att dialog fungerar bättre än disciplin i skolan. Ett exempel är ny forskning om hur lärare korrigerar elever.
”Den vänliga, uppmärksammande och tillrättavisande dialogen mellan lärare och elever, som utvecklats i svenska skolor under slutet av 1900-talet, är effektiv”, skriver Ekholm och Scherp i Svenska Dagbladet.
Björklund svarar med att misstänkliggöra dem. Han kallar Ekholm och Scherp för ”förespråkare av en flumskola”. Skriver att det inte är så konstigt om de vill byta utbildningsminister, för ”nu har de inte så mycket inflytande längre”.
Jan Björklund borde skruva ner volymen ett par snäpp. Maktarrogans funkar inte särskilt bra för den som byggt sin makt över skolan på att tolka om skolforskning i egna syften.
Inte är det konstigt att pedagogikproffs – lärare och skolforskare – gör uppror mot en utbildningsminister som förvränger deras vetenskapligt baserade kunskap. Björklund sätt att misshandla fakta hånar kunskapsskolan.