Allemansrätt och nytjärade träskidor
Det råder skidfeber i landet, och jag är drabbad. Redan i januari fick den mjuka snön mig att leta fram två par skidor. Präktiga pjäser från bröderna Sandström i Lindesberg, arvegods. Det ena paret har till och med stålkanter.
Sedan blev det dags för grundvallning. Varmluftspistolen fanns, klassiska tjäran saknades.
Jag började leta i sportaffärerna, men insåg att det fick bli ett besök i byggbutiken. Träskidor räknas inte längre som sportartiklar.
Några veckor före jul uttalade sig Naturvårdsverket i en av vinterns infekterade frågor, möjligheten att ta ut avgifter av den som vill använda ett skidspår.
Det får man, enligt verkets experter, inte göra. I alla fall om spåret inte är att betrakta som en ”anläggning” med staket, konstsnö och avspärrningar. Avgifter för skidåkning inkräktar på allemansrätten.
Frågan har uppstått sedan några kommuner och ännu fler föreningar funderat på hur de ska finansiera driften av längdspåren. Kraven stiger. Dagens skidåkare vill – kanske inspirerade av elegansen i Charlotte Kallas lätta frånskjut – ha nyspårat, elljus och värmestuga.
En naturupplevelse, men lite tillrättalagd. Det syns i sportbutikerna. Löparskidor är inte till mycket nytta för den som tänkt ta sig fram i ospårad lössnö.
Sporthandelns utbud kanske bekräftar den bild forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet presenterade i höstas. Bara hälften av svenskarna rör sig i skog och mark. Och andelen sjunker.
Då är det inte så konstigt att skidklubbar och kommunala fritidsnämnder tänker på badhus eller alpina skidbackar när de betraktar sina välpreparerade spår och noggrant röjda slingor. En idrottsanläggning, snarare än allemansrätt.
Jag vet inte om att Naturvårdsverket kan ändra den saken, eller om ett förbud mot spåravgifter verkligen försvarar vår rätt att röra oss i vinterskogen.
Kanske är problemet vår egen bekvämlighet. För min del stupade saken länge där. När temperaturen kryper under 20 minusgrader tar det emot, även om skidorna är nytjärade. Men också denna kalla vinter har det funnits dagar mellan köldknäpparna.
Skidor som fäster, rimfrost i träden och en ensam harlöpa över snön. Varm choklad och en apelsin i solen. Det är allemansrätt. Och alldeles fantastiskt.