Direktörer festar upp våra pengar

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Med vd:n Jan Johanssons avgång i veckan sattes möjligen punkt för vinterns stora näringslivsskandal, Svenska Dagbladets avslöjande av hur direktörerna i Industrivärden och SCA flugit och jagat, ibland tillsammans med bolagens revisorer.

Trots alla häpnadsväckande detaljer finns det något obekvämt med att tala om direktörernas orimliga förmåner och villkor. Det går alltid att ana ett gnagande motargument mot vreden över toppchefer som flyger direktörsjet med familjen eller ordnar överdådiga jaktpartyn.

För ingen vill ju bli betraktad som avundsjuk.

Våra pengar

Inte ens när Jan Johansson, SCA:s vd, kan kassera ut 22 miljoner som avgångsvederlag ska vi bli riktigt upprörda. Det är en mycket bra livstidsinkomst för en löntagare som arbetar från 20 års ålder till pension.

Men det handlar ju inte om våra pengar, eller?

Det är faktiskt precis vad det gör.

För det första är det våra pengar därför att vi alla är med och äger våra största bolag. Inte personligen kanske, men det är här våra pensionspengar är placerade och det är aktier i de här bolagen fonderna köper för vår räkning.

Lyxliv inte ok

Ansiktslöst kapital kanske är ansiktslöst, men vi som faktiskt äger kapitalet har både ansikten och åsikter. Och väldigt många av oss tycker inte att direktörernas lyxliv är ok.

För det andra är det våra pengar därför att vi faktiskt betalar företagens vinster. I fallet SCA ska man kanske säga att det framför allt är kvinnor som betalat för fotbollsresor och älgjakt, eftersom det framför allt är kvinnor som köper företagets blöjor, tamponger och bindor.

Priset för vartenda blöjpaket har innehållit ett litet flyg- och jakttillägg.

Inte ansvarsfullt

För det tredje är det våra pengar eftersom det faktiskt är vanliga människor som arbetat ihop resurserna till både flygplan och jaktslott. Medan direktörerna har rest till Barcelona och Nice har rationaliseringarna och besparingarna fortsatt på SCA:s fabriker.

Och kanske är det trots allt det viktigaste skälet till varför vi måste prata om direktörernas villkor. Det handlar om ledarskap.

Den som vill leda en stor organisation måste vara medveten om att hon eller han också blir ett exempel. Att tillämpa en moral för egen del, och en annan för medarbetarna fungerar helt enkelt inte.

En chef som vill att medarbetarna ska ställa upp och acceptera “ansvarfulla” lönekrav kan helt enkelt inte dra i väg på jakt med polarna i direktörsjeten, eller kassera in fallskärmar på mångmiljonbelopp.