Sprit, sex, Rock'n'Roll och annat som är roligt

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har dominerat den inrikespolitiska scenen. I vart fall om dominans räknas i antalet ord. Reinfeldt fortsätter sin vana att skriva allt längre regeringsdeklarationer, möjligen som ett sätt att återanvända gamla debattartiklar i Dagens Nyheter.

En formulering i regeringsförklaringen var värd särskild uppmärksamhet. Regeringen vill inte se "växande klyftor mellan de som har jobb och de som står utanför arbetsmarknaden".

Någon av Reinfeldts medarbetare måste ha en särskilt böjelse för svart ironi.

***

Ungefär samtidigt som Reinfeldt talade i Riksdagen inledde Janne Rydén LO-förbundet SEKO:s kongress några kvarter bort. Rydén förutspådde för en hård avtalsrörelse.

– Att proklamera konflikt 2010 tänker jag inte göra. Däremot ställer jag mig frågan hur den ska kunna undvikas?"

Karska ord, men direktörernas arrogans har verkligen retat upp fackföreningsrörelsen.

Nu ska SEKO samarbeta med fem andra LO-förbund för ökad slagkraft och mindre kostnader. Rydén kan tänka sig att samarbetet på sikt leder till att förbunden går samman.

Jag förstår motiven bakom sammanslagningarna av fackförbund. Sammanhållning ger styrka, heter det ju. Dessutom gäller det att spara pengar när det blir allt svårare att få medlemmarna att betala.

Ändå undrar jag över vad som går förlorat. Det är trots allt ett yrke, eller en bransch, som skapar den identitet som följer med jobbet. Vad händer om fackmedlemskapet inte längre är en del av den identiteten?

***

Själv beskådade jag hur en smula historia skrevs på just SEKO-kongressen. Lars Ohly var nämligen inbjuden att tala, mitt i en debatt om förbundsavgiften.

Jag kan ha fel, men enligt alla jag talat med är det första gången sedan 1917 en vänsterledare talar på ett LO-förbunds kongress.

Ohly, som sedan sin tid i SJ är medlem i just SEKO, var en smula rörd. Han talade för gemensamt ägande, satsningar på kollektivtrafik och mot den huvudlösa avregleringen av tågtrafiken. Det gick självklart hem.

Banden mellan fackföreningsrörelsen och det Socialdemokratiska partiet är en del av organisationernas självförståelse. Det är en anledning till varför Socialdemokraterna haft svårt att dela makten.

Just därför var det avgörande steg Ohly tog när han klev upp i talarstolen på Folkets Hus. Att han, och senare också Maria Wetterstrand, togs emot som gäster av en kongress i ett LO-förbund visar att det rödgröna samarbetet håller på att godkännas av fackföreningsrörelsen.

Oppositionen är på väg att klara ett av de svåraste testen på vägen mot nästa val.

***

Jag vet att jag inte borde bry mig om Göran Hägglunds utfall mot kulturradikalismen. Men det blir lite komiskt när den svenska puritanismens politiska ansikte anklagar andra för att vilja bestämma hur vi ska leva våra liv.

I vårt land är det är trots allt de "religiösa", Kristdemokraternas kärnväljare, som brukar symbolisera domen över sprit, sex, rock'n'roll och annat som är roligt.

Hägglund borde fundera över fotboll i stället. Det är folkligare, och om allt går som det ska är Degerfors bara sex matcher från superettan.