FN bygger skydd mot Israel?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-16

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den 10 april förra året mördades Kamel Zghair. Han satt i sin rullstol och höll en vit flagga i handen. Israeliska soldater mejade ner honom, därefter krossades han av en israelisk stridsvagn.

Brottet utfördes i Jenin och beskrivs i den mäktiga rapport om mänskliga fri- och rättigheter som Human Watch just publicerat.

De flesta uppgifterna har virvlat förbi i den dagliga nyhetsströmmen. Koncentrerade blir de till en ohygglig dom över israelisk ockupationspolitik.

Tusentals palestinier hålls fängslade utan rättegång. Tortyrliknande övergrepp är vanliga.

Palestinier har använts som mänskliga sköldar under attackerna mot Gaza och Västbanken. Vägar, avlopp, el och annan infrastruktur har förstörts till värden som närmar sig fyra miljarder. Läkare och ambulanser har hindrats från att ge sjuka och skadade palestinier hjälp.

Kollektiva bestraffningar genomförs systematiskt, till exempel jämnas palestinska hus med marken. Allt större landområden konfiskeras för att ge plats åt nya illegala bosättningar.

55 procent av befolkningen på Västbanken och 70 procent i Gaza lever under fattigdomsgränsen – 2 dollar om dagen. Den apartheidliknande politiken förlängs in i Israel, där barnbidragen skars ned med 24 procent, fast enbart för den arabiska befolkningen, redan den fattigaste i landet.

Reseförbudet för palestinier är en annan av de många perversa ingredienserna i den israeliska fångvaktarpolitiken. I tisdags skulle ledande representanter för den sönderfallande palestinska myndigheten ha besökt London. Tony Blair vill distansera sig från Bushs proisraeliska hållning.

Palestinierna tvingades via darrig tv-överföring från sitt ”hemland” diskutera rättssystem, ekonomisk redovisning och administration. På andra sidan ”skärmen” satt representanter för ”kvartetten”, de länder eller grupper av länder som letar efter en ny fredsplan, sedan Sharon in i varje detalj smulat sönder Oslo-avtalet.

Ur den tunna fredsskiss som kan urskiljas från mötesrapporterna skymtar begreppet ”palestinskt protektorat” likt det i Kosovo eller det brittiska Palestina-styret för drygt 80 år sedan. Israelerna skulle tvingas lämna de ockuperade områdena, som i stället ska övervakas internationellt, av FN exempelvis.

Palestinierna får inte sin egen stat förrän om några år men slipper israeliskt förtryck och förödelse. Den palestinska myndigheten kan, i bästa fall, byggas duglig för nationellt oberoende och kontrollen av extremism kan förbättras. (Human Watch-rapporten kritiserar skarpt Arafats brist på handlingskraft i förhållande till självmordsattackerna. Men påpekar också att inget tyder på att han på något vis styrt dem eller ens varit inblandad.)

Palestinierna har sedan länge verkat för FN-närvaro. Sharon har sagt nej. Dessvärre lär den korrupte regeringschefen vinna nästa veckas val. Trots att han misslyckats både med att skapa fred och säkerhet.

Olle Svenning

Följ ämnen i artikeln