Gaza inte slutet på ockupationen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-12
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I dag lämnar den sista israeliska soldaten Gazaremsan. Bosättningarna är utrymda och förstörda. Innebär detta ett slut på den snart 40-åriga israeliska ockupationen?
Nej, tyvärr inte.
”Med ockupationen är det som med Medusas huvuden: hugger man av ett växer det snabbt ut två nya”, skriver Cordelia Edvardson träffande i Svenska Dagbladet (11/9).
Visserligen slipper palestinierna i Gaza att dagligen känna skräck inför israelisk militär. Visserligen slipper de utsättas för bosättarnas fanatism.
Fortfarande vet dock ingen hur livet i Gaza kommer att bli. Israel bestämmer gränserna, det vill säga möjligheterna att ta sig in och ut ur Gazaremsan. Israel behärskar luftrummet och regerar över palestiniernas tillgång till fiskevattnen utanför.
Hur den livsviktiga förbindelsen mellan Gaza och Västbanken ska se ut är oklart. Liksom gräns-övergången mellan Gaza och Egypten vid Rafah.
Efter decennier av ockupation har den palestinska ekonomin raserats. Den palestinska myndighetens oförmåga att skapa en demokratisk infrastruktur och organisera ett fungerande samhälle gör också framtiden osäker.
Risken är att kriminella gäng och religiösa extremister tar saken i egna händer och att palestinier börjar strida mot palestinier.
”Det är oerhört viktigt att omvärlden dels sätter tryck på Israel att verkligen upphöra med sin ockupation, dels hjälper till att bygga upp ett palestinskt samhälle i Gaza”, säger den palestinske prästen Mitri Raheb. Vi träffas över en lunch i samband med hans Sverigebesök.
Mitri Rahebs bok ”Betlehem belägrat” (Cordia) har just kommit ut på svenska. Det är en stark skildring av ockupationens vardag i Betlehem.
Ockupationen pågår för fullt. Israel har lämnat Gaza men befäster sina bosättningar på Västbanken och bygger den höga betongmuren som skär rakt igenom palestinska byar.
Premiärministern Ariel Sharon säger till Washington Post att Israel tänker behålla sina stora bosättningar, oavsett vilka fredsavtal som ingås.
Det går stick i stäv med den så kallade färdplanen för fred. Sharons uttalande bekräftar den farhåga som många haft, att hans ensidiga handlande vad gäller Gaza kan komma att bli en ursäkt för att sedan inte göra något alls för en reell fred med palestinierna.
Jag besökte Hebron på Västbanken för ett år sedan och såg hur den extrema bosättningspolitiken håller på att förkväva en hel stad, ett helt samhälle.
I Hebron har bosättarna förskansat sig mitt i den gamla stadskärnan. Dessa 600 fanatiker skyddas av 1?500 israeliska soldater.
Ideliga avspärrningar, utegångsförbud och stridigheter har gjort vardagslivet för de 170?000 palestinier som bor i staden nästintill outhärdligt.
Möjligen har bilderna från Gaza där bosättarnas vackra hus och prunkande trädgårdar visat för den vanliga israelen hur galen bosättarpolitiken är. Medan den israeliska ekonomin är usel ska statens utgifter gå till att hålla liv i en olaglig ockupation och till att skydda en liten minoritet extremister. Det väcker vrede bland många förnuftiga israeler.
Omvärlden måste öka trycket på Sharon och se till att den ömsesidiga fredsprocessen återupptas. Bara ett verkligt slut på ockupationen och skapandet av en rättvis fred ger Mellanöstern en framtid och världen ökad säkerhet.