Med metoder från politikens bakgård
Den här helgen blir avgörande för samarbetet på den svenska arbetsmarknaden. I nästa vecka måste förhandlingarna inom bland annat handeln komma i gång. Annars hotar konflikt inför påsken.
En viktig förutsättning saknas, ett heltäckande avtal för den konkurrensutsatta industrin. Den sätter sedan ett drygt årtionde ”märket” för andra branscher. En garanti för att avtalsrörelsen inte ska förvandlas till ett lurpassande där alla försöker få ut lite mer än alla andra.
Nu riskeras den ordningen.
Det avtal ingenjörerna sent i går sa ja till kan inte fungera som riktmärke för resten av arbetsmarknaden.
I går kände sig fackförbundet Livs tvingat att varsla om övertidsblockad för att få igång förhandlingarna. Samtidigt valde medlarna – de opartiska ordförandena – att lägga ett bud som omfattar industritjänstemän och ingenjörer, men inte till arbetarna i IF Metall. Det är unikt i Industriavtalets historia.
Samförståndet vacklar.
I den situationen kastade sig Svenskt Näringslivs Urban Bäckström i veckan in i debatten, och uppmanat de fackliga organisationerna att ”sansa sig”.
Svenskt Näringsliv förhandlar inte, men samordnar arbetsgivarnas linje. Det innebär ett ansvar för att underlätta uppgörelser. I stället väljer de alltså konfrontation, och det gäller inte bara Bäckströms inhopp.
Inför avtalsrörelsen har Svenskt Näringsliv via PR-företaget JKL hyrt in ett antal före detta journalister – bland dem Mats Bergstrand och Niklas Ekdal från DN – för att sprida organisationens syn via webbtv.
Själva vill de beskriva verksamheten som journalistik.
I torsdags presenterade arbetsgivar-kanalen en ”nyhet”. LO:s semesteranläggning i Italien har säsongsanställda. Med pr-konsulternas logik avslöjar det dubbelmoralen bakom kravet på rätt till heltid.
Att ingen begärt ett stopp för säsongsanställningar spelar ingen roll.
”De blandar, inte äpplen och päron, utan äpplen och varmkorv”, säger LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin till Expressen.
Pinsamheten med konsulternas konstruerade scoop är inte det mest oroande. Det är i stället att Svenskt Näringsliv mitt i en viktig avtalsrörelse väljer att smutskasta sin motpart med metoder från politikens bakgård.
Det är dumt och ansvarslöst. Och det kan stå det svenska samhället dyrt.