Viruset kan inte tysta protestrop
Upp till kamp i coronakrisen
“Stoppa nedskärningarna!” “Mer personal i vården!” Budskapen lyste i svart och rött på plakat i förstamajtåg i Landskrona 2015. Människor i alla åldrar gick tillsammans, där syntes snövita skägg intill chockrosa hår och Palestinasjalar.
Fem år senare skulle varslen på Stockholms sjukhus förmodligen varit föremål för rött raseri i huvudstaden på arbetarrörelsens högtidsdag. Men tågen av människor som annars ringlar lång måste i år utebli.
I stället genomfördes digitala möten, aktioner och kampanjer i sociala medier, tv-sända tal och små, distanserade samlingar. Men inget är detsamma, trots att behovet av synlig solidaritet är större än någonsin.
2020 hade regnbågsfärgad solidaritet behövt stå som ett utropstecken från Sverige.
I veckan meddelades också att Stockholm Pride ställer om och ersätter Prideparaden med en digital uppslutning i sociala medier. I fjol tågade omkring 50 000 personer i Stockholm i en karavan för hbtq-rättigheter, inför närmare en halv miljon åskådare. Dundrande trummor, jubel och taktfasta applåder.
2020 hade regnbågsfärgad solidaritet behövt stå som ett utropstecken från Sverige. På andra sidan Östersjön dras snaran åt runt hbtq-gruppen. I Polen har man på kort tid inrättat “hbtq-fria zoner”, där människor diskrimineras, påhejat av katolska kyrkan. I fjol kallade ärkebiskopen hbtq-aktivism för den "regnbågsfärgade pesten".
I samma land har man ännu en gång försökt ta ifrån kvinnor den sista, redan kraftigt begränsade, aborträtten. Den här gången kunde inte polska kvinnor samlas på gatorna i hundratusental. Internationell solidaritet mötte dem via sociala medier, bland annat i ett upprop från människorättsorganisationen Amnesty. Uppmärksamheten gjorde det omöjligt att smyga igenom beslutet i coronakrisen. Så Polens parlament avvaktar med ytterligare åtstramning.
Inget signalerar folklig resning så som en jättelik samling. Så drev Sveriges jämställdhetsrörelse fram samtyckeslagen, som blev verklighet 2018. Resan dit var lång, men kraften i metoo gav förnyad skjuts åt protesterna mot drabbades rättslöshet.
Nu lägger coronapandemin ett lock på manifestationer. Folksamlingar är omöjliga, och bara farliga högerpopulister som Brasiliens president Bolsonaro uppmuntrar i dagsläget genom att ansluta.
Så protester måste höras på andra sätt. Via mejl, i sociala medier, genom namninsamlingar. Just nu pågår ett stort upprop mot varslen på Stockholms akutsjukhus, man kräver att patientsäkerheten erkänns hotad och att anställningsstoppen på akutsjukhusen hävs. Över 20 000 har skrivit på.
Det är ett ringlande långt tåg av motstånd.
Så många som inte kan samlas.
Men som hörs ändå.