Lugn+Persson = SANT
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-01-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De hade stämt möte, ett blind date, i källaren på Brunnsgatan. Ett medelålders par, som kröp ned i en kanapé. Något osäkra och fnittriga kände de lite villrådigt på varann. Frågade om böcker de läst, om framtidsdrömmar, om arbete och kärlek. Göran Persson, något rodnande och till att börja med obekväm i sittmöbeln. Kristina Lugn nyfiken: ”Händer det något verkligt spektakulärt mellan oss.”
Två folkhemsskapelser. Persson drömde, sa han, om kyrkan, folkhögskolan och skogen, där han sökte ensamheten och ostört fick läsa sin Dan Andersson.
Kristina Lugn, som undersöker folkhemmets alla lyckoord, om den sociala tillhörigheten, falukorven och trerumslägenheten med burfåglar och krukväxter. Och om hur nära det alltid är till kyrkogården och hur tryggheten måste garanteras med dormopan och Sonata.
Kristina Lugn önskade den här gången inte ”bekantskap med äldre bildad herre” utan med en man, ett år yngre än hon själv.
”Hur fungerar du rent känslomässigt”, frågade hon. Persson svarade lite sorgset: ”Alltid ensam. Aldrig ensam.” Jag läser poesi, berättade han, när jag är ledsen.
Han läste Lugns dikter, deklamerade utantill och vackert Dan Andersson och så förenades de om Wislawa Szymborska, den på en gång omtumlande och vardagsnära polska Nobelpristagaren.
Stilla vemod, visst samförstånd. Fast Persson sover gott om natten; det gör inte Kristina Lugn. Jag vet, i somras på en gudomlig italiensk ö, förde jag långa, införstådda samtal med henne om fobier och sömnmedel. En diskussion fylld av stor glädje.
När Persson fått oss alla att ana hur tomt makten skramlar och hur villkorlig all popularitet kan vara, vände Kristina Lugn samtalet: ”Är det något vi kan göra för dig?”
Persson berättade om sina glädjestunder, hur han skriver små egna dikter, Aspenström-parafraser, och skickar dem till Marita Ulvskog som får gissa vem som skrivet dem. ”Hon tar alltid fel.”
”Kanske vill hon smickra dig. Ulvskog kan väl skilja mellan dina och Aspenströms dikter”, sa Lugn.
”Nåja, jag skickade väl dikterna till Thage Peterson, kontrade Persson.
Aftonen skulle vara litterär, politiken frånvarande. Den anades huvudsakligen i Lugns lilla diktstrof: ”Man kan genomföra ett samlag med en halvdöd medlem i moderata samlingspartiet, om man känner för det och verkligen lägger manken till, det vet jag mycket väl. För jag har arbetat i folkbildningens tjänst i hela mitt liv.”
Kristina Lugn berättade besviket att hon inte blir chef för Stockholms stadsteater. Hon vill ta revansch som allsångsledare på Skansen. Vi repeterade med henne. Alla fick resa sig upp och sjunga ”I natt jag drömde”.
– Det finns inga soldater mer, det finns inga krig. Och ingen känner längre till det ordet militär, dånade Persson så det hördes ända bort till George Bush och hans vita hus.