Rika blir rikare och fattiga blir fattigare
Du har läst det många gånger på den här sidan, att de ekonomiska klyftorna i Sverige har vuxit ända sedan början av 1980-talet. Du har läst om hur de rikaste blivit rikare och de fattigaste fattigare, relativt sätt. Och du har fått läsa hur politiker och direktörer levererat den ena undanflykten efter den andra.
Nu har tidningen Dagens Samhälle gått igenom inkomststatistiken i landets alla kommuner, och på många sätt är resultaten de förväntade. I 264 av landet 290 kommuner har antalet fattiga hushåll ökat de senaste fem åren. Samtidigt har de rika hushållen blivit fler i 273 kommuner. Och överallt tillhör allt färre det vi skulle kunna kalla medelklassen.
Hela landet
Både fattiga och rika har alltså blivit fler i nästan hela landet. Ändå visar Dagens Samhälles genomgång att det finns tydliga geografiska skillnader. De rikaste kommunerna finns runt våra storstäder, framför allt Stockholm. Här ligger 14 av de 20 kommuner som har de rikaste invånarna.
Samtidigt har alltså antalet låginkomsttagare ökat, framför allt i kommuner som burit ett stort ansvar för flyktingmottagandet. Av de 50 kommuner där andelen låginkomsttagare ökat mest tillhör 30 också de som tagit emot många flyktingar de senaste åren.
Siffrorna är en spegel av snart 40 års politik utveckling och bekräftar det vi egentligen visste.
Vidgade klyftor
Att det finns väldiga klyftor mellan regioner med en växande arbetsmarknad och delar av landet där jobben försvinner.
Att de som redan från början ägde ett kapital blir rikare, medan de som står där med två tomma händer halkar allt längre efter.
Att integrationen av flyktingar betyder utmaningar för kommunerna och välfärden, särskilt när det inte finns några jobb.
Att avståndet mellan rika och fattiga förorter är enormt, precis som det mellan land och stad.
Alla stora utmaningar
Egentligen rymmer de förändringar Dagens Samhälle skildrar nästan alla riktigt stora utmaningar för de politiska partierna och deras ledare. Men någonstans pekar de dessutom på ett problem för själva politiken och rent av för demokratin.
När allt fler av hushållen är antingen rika eller fattigare betyder det också att allt färre finns i medelklassen, “vanligt folk” för att uttrycka det på ren svenska. Och det får politisk betydelse, det vet vi inte minst efter Donald Trumps seger i det amerikanska valet. Den blev möjlig just därför att medelklassen trängts tillbaka samtidigt som hopplöshet och förakt fått bre ut sig.
Sverige är nog inte där, inte än. Men om vi inte gör något åt de växande klyftorna kan vi hamna där fortare än vi anar.