Dök Attefall ens upp på jobbet?
En vanlig fundering om rubriken ovan är förmodligen ”vem är Attefall?”
Det är en rimlig fråga. Stefan Attefall (KD) är förmodligen mest känd som den förra regeringens osynligaste minister.
Hur som helst var han bostadsminister fram till valet 2014, men låt oss börja från början.
Fromma förhoppningar
När Alliansen tog över regeringsmakten 2006 hade Sverige en bostadspolitik. Den bestod bland annat av räntebidrag och investeringsstöd. Den socialdemokratiska regeringen hade även förbjudit utförsäljningar av allmännyttan.
Av ideologiska skäl, och delvis ekonomiska, avskaffades politiken. Den ersattes av fromma förhoppningar om att marknaden skulle bygga, samt en flod av utredningar.
Dåvarande ministern, Mats Odell (KD), gav även namn åt ett nytt fenomen, "Odellplattan", tomma betongplattor utan hus.
Dessa tillkom eftersom reglerna sa att man kunde få stöd till byggande om, men bara om, man började bygga före den 1 januari 2007. Alltså göt folk betongplattor före årsskiftet, men väntade med att bygga.
Förlorade stort i valet
Om vi snabbspolar sex års bostadspolitik då i stort sett inget hände är vi framme vid 2013-2014.
Då kom regeringen med tre idéer:
De gjorde det mer attraktivt att hyra ut rum i privata bostadsrätter.
De tillät ”Attefallshus” om 25 kvadratmeter som folk skulle få bygga på sina tomter.
Och nya regler för att fler ska få bo i bullriga miljöer.
Borgerlig bostadspolitik var i korthet att vi ska bo hos varandra, bo i små uthus och bo i buller.
Detta gick Alliansen till val på i september, och förlorade stort.
Drygt tre månader senare, i går, skrev Caroline Szyber (KD), ordförande i civilutskottet, en upprörd debattartikel i SvD om att Mehmet Kaplan (MP) lämnar "walk over" i bostadsfrågan.
Hon kanske först borde förklara vad Stefan Attefall gjorde under fyra år i stället för att vara på jobbet.