En fråga är viktigare än alla andra
Starta nu!
Över partigränserna!!
Det är min framtid det gäller!!!
RÄDDA VÅRT KLIMAT!
Det var en vanlig promenad genom stan, en vårliknande dag i solljus. Allt som gömts under vinterns mörkertäcke eller i varmare tunnelbanestationer syntes knivskarpt: fimparna, gruset, tiggarna, gatusuparna.
Dominerade gjorde förstås den helt vanliga medelklassen, men vi är ju så normala att vi inte syns. Vi har våra bekymmer, vi har vår ångest, vi har våra stunder av lycka. Vi tittar på långfilm och målar påskägg.
Vi är intresserade av skolfrågor om vi har barn i skolan, vi är arga på åldringsvården om vi har sjuka föräldrar, vi är upprörda över löner i vården om vi är gifta med en sjukgymnast, vi hatar rasism om våra vänner är mörkhyade, vi är feminister om våra systrar behandlas orättvist, vi är arga på SJ när tågen är försenade, vi hatar arbetsmarknadspolitiken om brorsan förlorat jobbet och vi är arga på cyklister om vi är fotgängare och arga på bilister om vi är cyklister.
Vi är alla vandrande särintressen.
Vi människor är oss själva närmast. Det är mitt grundläggande motiv till att tro på vänsterpolitik – att jag får det bättre om samhället blir mer solidariskt och jämlikt. Finare än så är jag inte. Medan andra tror att de får det bättre med högerpolitik.
Sedan finns det en fråga som är större än alla andra. Det är obehagligt att ta in, det känns direkt cyniskt när man ser all konkret skit, men det går inte att se det på annat vis.
Miljön är abstrakt, men den handlar helt om mig. Och om dig.
Tanten med skylten med en bild på ett litet barn – mitt barn, ditt barn – i Gamla stan formulerade det självklart. Den största, svåraste politiska prioriteringen, det ultimata särintresset.
– Får jag ta ett kort på dig? sa jag.
– Ja, varsågod.
– Får jag lägga ut det på internet?
– Internet, ja väldigt gärna.
Det gjorde jag. Postade på Instagram i onsdags. Ingen särskild reaktion. 56 gillar. Men bilden finns där som en påminnelse om vår dödlighet. Det är påskafton.
Vi får inte glömma andra kamper, aldrig, men om vi tillåter jordens medeltemperatur att höjas med fyra grader, vilket de senaste prognoserna obönhörligt pekar på, blir vår planet ett katastrofområde.
Alla andra kamper är då förlorade. Varenda viktigt särintresse kommer vi att minnas som en svunnen tid av överdåd och lyx i ett paradis.
I say it loud, I’m tant and I’m proud:
Starta nu!
Över partigränserna!!
Det är barnens framtid det gäller!!!
RÄDDA VÅRT KLIMAT!
Över partigränserna.
Glad påsk.