Jag säger ja med viss tvekan

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag beslutar Vetenskapsrådet om etiska riktlinjer för stamcellsforskningen i Sverige. Styrelsen består av forskare och allmänrepresentanter som ska vara medborgarnas ”ögon” in i forskarvärlden. Jag är en av dessa allmänrepresentanter.

Valet tycks enkelt för somliga. Antingen är man för framsteg eller så är man en bakåtsträvare, enligt Dagens Nyheter.

Forskarna själva är dock allt annat är tvärsäkra. Det inger större respekt.

Stamcellsforskningen är i sin linda. Det är bara 3 år sedan som amerikanska forskare lyckades odla mänskliga stamceller från embryon. Politiken ligger långt efter forskningens framsteg. Liksom etiken.

Vetenskapsrådet diskuterade tidigare i höstas kärnöverföring (terapeutisk kloning), dvs skapandet av embryon vars stamceller har samma arvsmassa som den individ till vilken cellerna ska transplanteras. Då ansågs tekniken ligga långt fram i tiden.

Förra veckan meddelade plötsligt amerikanska forskare att de lyckats klona ett mänskligt embryo. I Sverige har professor Lars Hamberger berättat att de på Sahlgrenska sjukhuset lyckats flytta en cellkärna till en ny äggcell.

De etiska riktlinjerna riskerar att uppfattas som förlegade innan de hunnit offentliggöras. Men etik bör inte ses som något en gång för alla givet, utan som en ständigt pågående reflexion över värderingar. Vetenskapsrådet lär få komma åter i ämnet. Stamcellsforskningen syftar till att bota sjukdomar som diabetes, alzheimer och hjärtinfarkt. Stamceller är ursprungsceller som ännu inte hunnit specialisera sig. De äger alltså förmågan att utvecklas till samtliga typer av kroppsceller: hjärna, hjärta, blod osv.

Det finns stamceller i vuxna kroppar. Men de har visat sig svåra att använda. Därför vill forskarna använda stamceller ur embryon. Hittills har forskningen tagit överblivna embryon från provrörsbefruktning som sker för att hjälpa barnlösa att få barn. Paret måste då ge sitt samtycke.

Ett annat sätt skulle kunna vara att vem som helst får donera ägg och sädesceller till forskningen. Här finns dock hinder i svensk och internationell lagstiftning. Hormonbehandling och uttagande av ägg från kvinnan är för övrigt inte riskfritt.

Sen finns den omtalade kärn-överföringen (terapeutisk kloning). Det är i grunden samma teknik som forskarna använde för det klonade fåret Dolly (reproduktiv kloning) fast embryot återförs inte till livmodern och en klonad människa utvecklas inte.

Ska ett embryo betraktas som människoliv eller inte? Här har samhället redan i sin abortlagstiftning satt en norm. Några dagars gammalt embryo i ett provrör kan knappast anses ha större männi-skovärde än embryot som befinner sig i en kvinnas livmoder.

Jag har svårt att se bruket av embryonala stamceller som ett hot mot människovärdet. Tvärtom kan det rädda livet på sjuka människor.

Däremot är frågan om kloning svår. Är det verkligen rätt att kopiera arvsmassa? Hur långt ska vi kunna manipulera livet?

Samtidigt vet vi att embryon med samma DNA som patienten stöts inte bort av kroppen. Så skulle en diabetessjuk kunna få insulinproducerande celler med sin egen genuppsättning.

All kunskap kan missbrukas. Det finns charlataner som Severino Antinori som vill klona människor. Det finns framförallt starka kommersiella intressen som vill tjäna pengar på arvsmassa. Här måste samhälle och forskarvärld sätta tydliga gränser.

Jag tänker i dag säga ja till forskning på embryonala stamceller och med viss tvekan ja till terapeutisk kloning. Men jag tänker förorda att staten ges kontrollmöjligheter och att lagstiftarna skapar ett förbud mot att inplantera klonade embryon i en kvinnas livmoder. Varje människa är unik och ska inte kunna kopieras.

Sen är det hög tid att politikerna stoppar kommersialiseringen av gentekniken. En grundläggande etisk princip bör vara att livet inte är till salu.

Helle Klein