Arga bloggare orkar inte granska makten
Den första hade slarvat. Den andra hade gjort en miss. Den tredje hade begått ett genuint misstag. Riksdagsledamöterna som har ställts till svars under Aftonbladets kvittogranskning låter likadant. Politikerna har låtit skattebetalare stå för transport till släktens julfirande och bilresor i Sverige när de själva varit utomlands. I skrivande stund har två av politikerna lämnat sina uppdrag.
Den som fuskar ska åka fast
I en fungerande demokrati kan man kräva förtroendevalda på ansvar. Så skapas tillit till de politiska systemen. Folket ska veta att den som fuskar åker fast.
Reportrarna på Aftonbladet har gått igenom alla riksdagsledamöters reseräkningar från den senaste mandatperioden. Det är inget litet jobb. En så stor granskning kräver resurser och tålamod.
Bloggare är inte journalister
Granskningen visar varför riktig journalistik aldrig kan ersättas av hobbymedia. Det är skillnad på politiska kommentatorer och systematiskt ansvarsutkrävande. En arg bloggare kan filma sig själv i bilen och påpeka allt politikerna gör fel, men han skulle aldrig gå igenom alla riksdagsledamöters resekvitton. Den verkliga, granskande journalistiken behövs även i nätets era.
Mediaföraktet sprids till Sverige
Samtidigt gror journalistföraktet. I USA har president Trump utnämnt media till folkets fiende och spär på misstro och hat mot journalister. Här hemma osar det Trump om riksdagsledamöter som hetsar mot svensk media. För bara två veckor sedan anklagade Lars Beckman (M) och Edward Riedl (M) media för att medvetet gynna Miljöpartiets genom att skriva om klimatet. Medieforskaren Marie Grusell jämförde deras retorik med Trumps.
– Det är en taktik att underminera journalistiken. Jag tycker det är under all kritik, sa Grusell till Aftonbladet.
Att smutskasta svensk media är kortsiktigt. Den som vill ha fortsatt god insyn i politiken bör uppskatta journalisterna. Utan dem tvingas vi lita blint på makten och dras med både dess slarv och missar.