Läs inte det här, Annika Strandhäll
Det här är hatarnas mål
Jag hoppas att Annika Strandhäll och Annie Lööf inte läser den här texten. För jag kommer att lyfta några exempel på det målmedvetna, riktade, sexualiserade och hotfulla budskapen mot kvinnor i politiken, som får det att vända sig i magen på mig. Men jag tänker göra det för att visa hur illa det är. De senaste dagarnas händelser har gjort det ännu mer akut att prata om.
Centerledaren Annie Lööf ville uppmärksamma tvåårsdagen av terrorattacken på Drottninggatan, och gjorde det med en bild på ett blomsterhav. Hennes inlägg följdes av en fullkomlig storm av hat, en del rena hot.
”Nästa lastbil är paxad för dig Annie.”
”Du borde bli bränd på bål för vad du verkligen åstadkommit.”
”Med tanke på vilken politik du står för hade du lika gärna kunnat köra lastbilen själv. Deras blod är på DINA händer.”
Annie Lööf svarade: “Till alla er som skriver vedervärdiga kommentarer här i denna tråd. Nu vet ju jag att ni gör det oavsett om jag skriver att det är fint väder eller om vi satsar på företagande. Men på en tweet som denna, för att hedra och minnas offren. Oanständigt.”
Kvinnor och svarta måltavlor
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll gick in för att stötta centerledaren, varpå mängder av människor i kommentarsfältet försvarade hatet.
Kvinnor och svarta är särskilda måltavlor för näthat, till att börja med. Det riktas mot kvinnor i offentligheten, men även helt vanliga kvinnor och tjejer som framför en åsikt kan bli utsatta för enorma mängder hat.
Tidningen The Guardian analyserade 70 miljoner nätkommentarer på sin sajt, och fokuserade särskilt på de som blivit blockade för olämpliga inlägg. Man fann att ”artiklar skrivna av kvinnor lockade fler påhopp och nedsättande omdömen än artiklar skrivna av män”. De två manliga kolumnister som drabbades värst hade mörk hud.
Hatet frodas mer i vissa nätforum. Kvinnliga journalister och politiker får var 30:e sekund ta emot kränkande meddelanden på Twitter, enligt en undersökning av 280 000 inlägg, genomförd av Amnesty och teknikbolaget Element AI.
Det hat som riktas mot kvinnor som tar plats fokuserar inte sällan på utseende, kön, sexualitet, det hotar och slår mot det allra mest privata.
Fruktansvärt grova inlägg
Jag gjorde en genomgång av socialförsäkringsminister Annika Strandhälls sociala medier. Hon är en minister som möter sällsynt mycket hat. Relevant kritik blandas upp med fruktansvärt grova inlägg. Det sker även när hon skriver de mest harmlösa saker. Syftet är uppenbart: det ska bli obehagligt och skrämmande att ens göra ett inlägg.
Annika Strandhäll skriver: “Idag är det fredag. Önskar alla en trevlig kväll!”
En twittrare skriver: “Gå hem och få ett nyp så att du blir lite snällare” medan en annan skriver: “INGEN vill knulla Strandhäll, gokväll!”
Annika Strandhäll delar en artikel och skriver: “Väldigt bra och läsvärt inlägg i debatten av två kloka herrar. “Januariavtalet minskar inte växande klyftor i samhället”. Svar från en twittrare: “Måste vara otroligt upphetsande att känna Per Gyllenhammars gubbkuk tränga in i underlivet? För hans fru är väl ingen hora?”
Blanda inte ihop hat med kritik
Hatinlägg ska inte på något vis blandas ihop med kritik, vilket försvarare av de här påhoppen ofta gör. Det är rimligt att skriva att du är arg över den politik som förs, du kan självklart kräva att någon ska ta sitt ansvar, rentav kräva att personen ska avgå.
Men hatet har en agenda. Vi ser dessutom att sociala medier premierar det. Facebook gynnar exempelvis inlägg med starkt känsloinnehåll, det som gör dig förbannad. Det är ett av skälen till att högerpopulistiska sajter kunnat växa explosionsartat på Facebook.
Det är inte rimligt att skriva att “Nästa lastbil är paxad för dig” eller kalla någon för hora. Kommentarerna blottar en avskyvärd kvinnosyn, gör nätet till en skrämmande plats och är i grunden ett hot mot demokratin. För vad är syftet? Självklart att få den kvinnliga politikern att backa, att tystna, att bli rädd. Det kan påverka om kvinnor över huvud taget kommer vilja ge sig in i politiken.
Till Aftonbladet säger Annika Strandhäll om sin närvaro i sociala medier: “Emellanåt har jag funderat på om det är värt att vara kvar. Men samtidigt är det precis vad en del av de här människorna vill. De vill tysta starka röster som de tycker illa om.”
Rättsväsendet har varit alldeles för tandlöst mot den här typen av kränkningar, även om vi fått ett antal domar, så står övergreppen som skur i backen. Ju fler domar, desto tydligare markerar samhället att nätet inte är ett laglöst land.
Här följer en kort handlingsplan till nästa gång du ser människor drabbas av den här typen av inlägg:
Säg ifrån.
Tystnaden är hatarens bästa vän.