Efter ansvar – tid för konflikt
Så sänker sig nyårsfriden över Helgeandsholmen. Det blir inget extra val i mars.
Ingen ska påstå att läget i svensk rikspolitik är enkelt.
Ett parti med rötterna i nynazismen har sagt att man tänker fälla alla regeringar som inte gör dem till lags. En ekonomisk politik som väljarna tackade nej till i höstas blev ändå statsbudget i vintras.
Det borde ha fått alla ansvarstagande partier att öppna för kompromisser och överenskommelser.
Men nej. I stället fick vi ett nyval ingen egentligen ville ha.
Lööf blir stödhjul
Trodde vi. I dag undanröjdes hotet när de borgerliga partierna återigen lovade vad de lovade väljarna innan valet 2014: Den partikonstellationen som samlar störst stöd i riksdagen ska få regera, från val av statsminister till budgetomröstning via regeringsbildning.
I utbyte lovar Miljöpartiet och Socialdemokraterna att agera likadant om maktförhållandena skiftat 2018. Vilket de partierna, om man ska vara petig, också sa innan valet i höstas.
Dessutom tänker man fördjupa blocköverskridande samarbeten i pensions-, energi-, och försvarspolitiken.
Den rödgröna regeringen kan alltså sitta kvar resten av mandatperioden, presentera nya budgetar utan att behöva oroa sig för att farsen från den här månadens början upprepas.
För Annie Lööf - som lovat att aldrig bli stödparti åt Socialdemokraterna - kanske det känns lite bittert. I sak regerar ju nu Stefan Löfven på, bland annat, Centerpartiets bajonetter.
Dags för konflikt
Oavsett vilket så är det här året förlorat för regeringen Löfven. Nu är det dags för omstart.
Socialdemokraterna behöver bli ett regeringsparti i tydligare opposition mot orättvisor och ojämlikhet. De måste tydligare ta strid mot Sverigedemokraternas auktoritära och rasistiska politik.
Nog kan dagens uppgörelse räknas hem som en seger för förhandlingsmannen Stefan Löfven.
Att samarbeta och sy ihop kompromisser bygger Sverige starkt, men om Stefan Löfven vill ha en förhandlingsposition att tala om måste han vinna både väljarnas sympatier och motståndarnas respekt. Och då måste det handla om politik också.
2015 måste konfliklinjerna mellan höger och vänster skärpas, och siktet ställas in på att vinna 2018.
– Det är politiken som ska vara i fokus, inte formfrågor, som Kristdemokraternas Göran Hägglund uttryckte det på dagens pressträff.