Folkpartiet ­paralyserat

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Folkpartiet är paralyserat. Runtom i landet finns valarbetare som inte har någon chans att prata politik. De får bara svara på frågor om spionskandalen, knappast hjälpta av en partiledare som ­inte förstår allvaret i situationen. Som ­inte bryr sig om att tala sanning. Som ­talar föraktfullt om ”sossar” och som ­säger att spionskandalen har ”tappat alla proportioner”.

Man kan undra vad folkpartiets ­socialliberaler tänker och känner i?dag. Först fick de se sitt parti kapat­ av en partiledning som bestämde sig för att satsa på batong­liberalism. Språktest i stället för kamp för allas ­lika värde. Hårdare straff i stället för vård och brottsprevention.

Krav på moral – från omoraliska

Betyg i ordning och uppförande i stället för modern pedagogik. Vårdnadsbidrag i stället för fler pappamånader. Tal om fusket med sjukersättningen i stället för försvar av de gemensamma socialförsäkringarna.

Listan kan göras lång. Leijonborg & Co har målmedvetet omformulerat folkpartiet till det mest moralistiska alternativet i svensk politik.

Nu, när kravretoriken har fått fullt genomslag i den folkpartistiska ­politiken, sänker partiledningen ­hela skeppet genom att vara mest omoralisk av alla.

Partisekreteraren Johan Jakobsson visste om dataintrånget redan i mars, men gjorde ­ingenting åt det. Leijonborg hävdar att han fick ­reda på ­Jakobssons inblandning i söndags, men erkände det inte förrän i tisdags. Det förefaller rimligt att Leijonborg visste om spioneriet tidigare än så. Den som har ljugit en gång kan ljuga igen.

Leijonborg och Jakobsson har ­varit som ler och långhalm. Jakobsson är hjärnan bakom folkpartiets nya politik – det är hans ord som har kommit ur Leijonborgs mun. De bör rimligen ha talat en hel del med varandra.

Även Jan Björklund, trea i folk­partiets hierarki, smutsas av spion­skandalen. Han har presenterat en skolrapport som kom till efter att folkpartiet hade stulit information från ­socialdemokraterna.

Börja om på ny kula

Det är ingen slump att folkpartitoppen ställer till med spionskandal. Den som ständigt ropar efter hårdare tag lider ofta av dålig självinsikt. Uppfattningen att andra bara fuskar öppnar paradoxalt nog för uppfattningen att man själv har rätt att fuska: det är ju vi som är de rättfärdiga, de andra som är onda.

Bara ur brist på självkritik kan en batongliberalism som folkpartiets uppstå. Man sparkar neråt för att man själv anser sig självklar på toppen.

Den enda räddningen för social­liberalerna i folkpartiet är att göra sig av med de kvarvarande batong­liberalerna i ledningen, däribland Lars Leijonborg.

Sedan kan folkpartiet börja om på ny kula, både politiskt och organisatoriskt, och sakta återskapa sin ­trovärdighet.

ÅP