Nya vittnesmål om övergrepp i Gaza

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är nästan så att de numer passerar utan uppmärksamhet; rapporterna om israeliska brott mot internationell rätt. I veckan kom ännu en från den organisationen ”Bryt tystnaden”, som lyfter fram ­soldaternas vittnesmål.

Där berättar soldater ur den israeliska ­armén om bland annat om hur civilbefolkningen i Gaza användes som mänskliga sköldar ­under operation ”Gjutet bly”.

Konkreta historier om hur grannar tvingas gå före soldaterna in i hus som misstänktes vara minerade och om hur palestinier under vapenhot gick framför israeliska soldaterna.

Försvarsminister Barak avfärdar kritiken. Den israeliska armén är nämligen en av världens ”mest moraliska”.

I själva verkat har invändningar viftats bort ända sedan kriget, då de israeliska ­trupperna anklagades för att ha använt vit fosfor mot ­civila. Fosfor som fortsätter att brinna ­också sedan det trängt in i människokroppen, och som ger fruktansvärda brännsår och skapar ett ofattbart lidande.

I efterhand har människorättsorganisationer som Human Rights Watch har bekräftat att fosfor användes mot civila.

Journalister, som Aftonbladets Peter ­Kadhammar och Urban Andersson, kunde när israelerna till sist tillät rapportering från Gaza berätta fasansfulla historier om lidandet.

Det är inte första gången israeliska soldater berättar om hur övergrepp på civila rättfärdigades. I mars kunde tidningarna Haaretz och Maariv publicera vittnesmål om hur civila sköts ihjäl och hem vandaliserades.

Liv, om de var palestinska, värderades inte.

Sådant är kriget, kanske någon invänder. Men operation gjutet bly var knappast ett krig.

Tre civila israeler och tio soldater dödades – flera av soldaterna i eld från det egna artilleriet. Samtidigt dödades över 1?400 palestinier, den övervägande delen civila. Och det lidande blockaden skapar fortsätter. Siffrorna sammanfattar inte ett krig, de är effekterna av ett terrorangrepp.

Berättelserna om brott mot internationell rätt är nog inte bara resultatet av soldaternas brutalisering på slagfältet. Det handlar snarare om brutaliseringen av ett helt samhälle.

Användningen av fosforgranater kan knappast ha skett utan klartecken uppifrån, och de soldater som vittnat om övergreppen mot ­civila menar att de följt de order de fått. För ­israeliska politiker och generaler vägde de ­politiska riskerna med egna förluster tyngre än palestinskt lidande och internationell kritik.

Israel har – som en demokratisk stat – tidigare visat att landet haft förmåga till intern självkritik, politiskt och juridiskt. Det har funnits gränser för vad väljare och domstolar accepterat. Med dagens politiska situation, och arméns konsekventa mörkläggning, tycks de försvunna.

Kvar finns bara spridda röster från soldater som trots allt anser att världen måste få veta.