Oppositionen räddade Magdalena Andersson
Ingångsavdrag är fortfarande dumt och dyrt
Innan oppositionens uppgörelse i förra veckan var det knappast någon som nämnde ordet ingångsavdrag. Nu, när riksdagens ser ut att skrota sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga och nyanlända, har det å andra sidan hamnat mitt i den politiska debattens centrum.
Man skulle kunna säga att det är hög tid. När det gäller generella subventioner av lönekostnaden för stora grupper har vi nämligen facit. De blir dyra och de fungerar inte.
Har prövats
När regeringen Reinfeldt 2007 gav arbetsgivare som anställde personer mellan 19 och 25 år rabatt på arbetsgivaravgiften presenterades det som ett sätt att bromsa ungdomsarbetslösheten. 2009 höjdes åldersgränsen till 26 år.
De flesta utomstående, till exempel den här ledarsidan, insåg från början att det inte skulle fungera. Och skälen är egentligen två.
För det första går det mesta av subventionerna till arbetsgivare som i alla fall skulle ha anställt de här personerna. Staten betalar för jobb som ändå skulle ha skapats. Ekonomer kallar det för dödviktskostnader.
Tränger undan jobb
För det andra betyder subventionerna att jobb som betalar fulla skatter och arbetsgivaravgifter ersätts av subventionerade arbeten. På ekonomspråk heter det undanträngningseffekter.
2013 gjorde Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering en rapport om de sänkta arbetsgivaravgifterna. Den gav kritikerna rätt på alla punkter. Varje nytt jobb som skapats genom subventionerna hade kostat minst 1,6 miljoner kronor. Det hade med god marginal räckt till att anställa två sjuksköterskor.
"Dyrt och dumt", sa Magdalena Andersson som då var ekonomiskpolitisk talesperson för socialdemokraterna när rapporten kom.
"Jag tycker inte alls att det är dyrt", sa Anders Borg som då var finansminister.
Svårt att hänga med
Nu säger Elisabeth Svantesson som tagit över rollen som Moderaternas talesperson i ekonomiska frågor att partiet aldrig gillat ingångsavdrag. "Ineffektiv anställningssubvention" är orden hon använder.
Och hade inte oppositionen ställt sig i vägen hade Magdalena Andersson lagt en budget där ett "dumt och dyrt" inträdesavdrag hade funnits med.
Det är inte konstigt om väljarna har svårt att hänga med.
Kanske är bråket om ingångsavdraget en påminnelse om att politikens kärna trots allt är sakfrågorna. Inga allianser eller uppgörelser i världen kan riktigt försvara politiska åtgärder som vi vet inte fungerar.
Breda skattesubventioner till arbetsgivare för att till exempel anställa unga är just en sådan idé.