Ta avstånd från terrorn, Jimmie
Tidigt i lördags morse gick en man till anfall mot en plats i västra Göteborg där fattiga EU-migranter slagit läger. Han högg genom tältduk med en stor kniv, han slog med hammare och han startade bränder.
Tre husvagnar är helt nedbrända. En kvinna har fått skärsår, en man blev slagen i huvudet. Att ingen dog är egentligen ett under.
Drabbar fattiga
Ännu har polisen inte identifierat gärningsmannen. Men oavsett om det visar sig att han var förvirrad, eller bara hade råkat ut för en riktigt dålig fylla, går det inte att komma undan att vi betraktar ett grovt och politiskt motiverat våldsbrott.
Våldet drabbar fattiga människor, men på något plan vänder det sig faktiskt mot hela idén om ett öppet Europa. Om offren varit några andra skulle vi inte tveka att tala om terrorism.
Naivt att inte se samband
Förra veckan dominerade två händelser nyhetsflödet.
Den ena handlade om attacker mot fattiga EU-migranter. Attentatet i Göteborg var inte det enda. På ett industriområde i utkanten av Töreboda kastades en brandbomb mot en bil där människor låg och sov, i Piteå skars däcken på sex bilar sönder och i Boden sköt någon med gevär mot flera bilar. I en av dem fanns två människor.
Den andra stora inrikesnyheten har varit Sverigedemokraternas obehagliga kampanj i Östermalmstorgs tunnelbanestation. Med förevändning att be om ursäkt inför utländska besökare passade partiet på att hetsa mot det de kallar organiserat tiggeri.
Resultatet blev förstås rubriker, protester och ännu fler rubriker.
Bara den som är mycket naiv kan undgå att se sambanden mellan veckans två stora nyhetshändelser. Våldet mot EU-migranter i Göteborg, Töreboda, Piteå och Boden hämtar kraft från kampanjen i Stockholms tunnelbana. När ett riksdagsparti hetsar på köpt annonsplats uppmuntrar det några att gripa efter bensindunken.
Inga frågor till Åkesson
Ändå får Jimmie Åkesson och hans parti inga frågor, och vi har inte sett några av de uppvisningar i avståndstagande som brukar följa på våld med politiska eller religiösa motiv.
Vi förutsätter naturligtvis att Sverigedemokraternas partiledning känner samma avsky som alla andra inför de fega nattliga angreppen med brandbomber och knivar. Men det är hög tid att vi får höra det av Sverigedemokraterna själva.