Sorgen är outsäglig
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Utrikesminister Anna Lindh är död. Hon knivskars svårt i buk och bröstkorg inne på varuhuset NK i onsdags eftermiddag av en ännu okänd man. Hela natten har läkarna på Karolinska sjukhuset opererat Lindh. Det gick inte att rädda hennes liv.
Sorgen är outsäglig. I första hand går tankarna till Anna Lindhs familj, släkt och vänner som nu mist en hustru, mamma och fin kamrat.
Sverige befinner sig nu i ett liknande chocktillstånd som vid mordet på Olof Palme 1986. Än en gång har en framstående politiker fallit offer för det meningslösa våldet.
Gärningsmannen är inte heller denna gång känd, inte heller motivet till dådet. Känslan av vanmakt griper om oss.
På tunnelbanan in till tidningen mötte vi blickar med varandra. Förstämningen hos svenska folket är påtaglig. Hur kunde det ske igen? Är detta det definitiva slutet för den öppna folkrörelsedemokratin?
Anna Lindh var en av våra absolut främsta politiker. Hon har som utrikesminister givit Sverige en stark röst i världen och i det europeiska samarbetet. De internationella kommentarerna hittills visar hur oerhört uppskattad hon var som utrikesminister, helt i klass med Olof Palme.
Lindh nådde med sitt skarpa intellekt och fantastiska analysförmåga in i maktens styrelserum. Men hon nådde också den vanliga medborgaren. Jag har följt Anna Lindh på torgmöten och i föreningsdebatter. Hon tog sig alltid tid till att samtala. Hon trodde på argumentens makt. Ingen fråga var för liten, ingen person för obetydlig. Så sent som i lördags var vi tillsammans på Tensta torg där människor från all världens hörn flockades kring utrikesministern och fick möjlighet att dryfta sina tankar om det europeiska projektet.
Det är just ett sådant samhälle Anna Lindh ville ha, ett öppet demokratiskt samhälle där det finns en närhet mellan beslutsfattare och medborgare. Hon var fostrad i folkrörelsekulturen sedan sin tid som ordförande för det socialdemokratiska ungdomsförbundet.
Anna Lindh var en politisk förebild för många, inte minst för unga kvinnor. Jag själv hade som ordförande för de kristna socialdemokraternas ungdomsråd på 1980-talet förmånen att få arbeta i Lindhs närhet. Hennes mod och starka engagemang för mänskliga rättigheter, internationalism och miljöfrågor präglade en hel generation socialdemokrater. Det var i mångt och mycket Anna Lindh som fick det socialdemokratiska partiet att finna den gröna dimensionen i politiken. Det arbetet fullföljde hon senare som miljöminister.
Mordet på Anna Lindh ställer hela den stundande folkomröstningen om EMU i ett svårt läge. Kampanjandet ställs in.
Ännu vet vi inte om attentatet var politiskt. En sak är dock säker: det drabbar den politiska demokratin. Priset för att vara en offentlig person och hög beslutsfattare framstår som alltför högt. Diskussionen om livvaktsskydd ställer frågan om avvägningen mellan rätten att få vara privat och behovet av säkerhet.
Men till säkerhetstänkandet bör inte bara bättre poliser och fler livvakter ingå. Det handlar också om det politiska klimatet.
Det går inte att komma ifrån att EMU-omröstningskampanjen har varit synnerligen personfixerad och inneburit hårda personangrepp och smutskastning. När politik blir kampanjmakeri riskerar den att förlora proportioner och bli inhuman. Hetsstämningar kan övergå till regelrätt våld.
Oavsett om knivdådet mot Anna Lindh hade politiska motiv eller inte kan den underliggande hetsiga stämningen i EMU-debatten visa sig ha spelat roll.
Det är hög tid för eftertanke, samling och ett gemensamt värnande om den politiska demokratin, om den folkrörelsekultur som hyllar samtalet och idéutbytet framför personpåhopp och reklamslogans.
Mordet på Anna Lindh är en tragedi, en tragedi för hennes familj och vänner, för socialdemokratin som mister en av sina främsta företrädare och tilltänkta partiordförande, för regeringen, ja en tragedi för Sverige.
Anna Lindh hade Olof Palme som förebild. Jag glömmer aldrig hennes tal vid Palmes begravning.
Nu har hon själv fallit offer för det antidemokratiska våldet.
Smärtan, vreden och sorgen är denna septembermorgon outhärdlig.