Strunta i medierna, Marita Ulvskog

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Socialdemokraterna rasar i Sifo-mätningen. Krigsrubrikerna antyder kris för landets regeringsbärande parti. Att samma parti ökade med 3 procent i förra månadens Sifo fick dock inte lika stor uppmärksamhet. Egentligen var det en större nyhet med tanke på den senaste tidens många

affärer, tsunamikatastrofen med mera.

–?Det är mediernas fel, kommenterar partisekreterare Marita Ulvskog de dåliga siffrorna.

På ytan har hon kanske rätt. Det mediala genomslaget för socialdemokratin har handlat mer om skandaler och internt gräl, mindre om politik.

Opinionsinstituten mäter snarare attityder för stunden än verkligt väljarbeteende. Medie­bilden av en tröttkörd socialdemokrati som leds av en pamp som hellre satsar på sin egen herrgård än på att sköta Sverige ger förstås till slut utslag i Sifo.

Om den socialdemokratiska strategin är att göra medierna till huvudfiende blir jag dock bekymrad. Det är en hopplös hållning och skulle paradoxalt nog bara förstärka den fixering vid medierna som är ett av den politiska demokratins problem i dag.

Det vore bättre om socialdemokraterna ägnade sig åt politik och åt att göra folkrörelsedemokratin levande igen. Då blir huvudmotståndaren högerkrafter som Reinfeldt och Leijonborg, inte den politiska journalistiken. Då måste socialdemokraterna berätta om vad deras samhällsvision är och utmana ”alliansen” om vilket Sverige som hör framtiden till. Då handlar det om att bli en social rörelse igen.

Läget för den socialdemokratiska regeringen är minst sagt kluvet. Å ena sidan går det väldigt bra för Sverige som toppar tillväxtligan i Europa och trots allt med europeiska mått mätt har en låg arbetslöshet, befolkningen har också fått ökade reallöner många år i rad.

Å andra sidan slår vi rekord i antalet sjukskrivningar och några nya jobb kan inte skönjas trots att hjulen snurrar för fullt. Diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden är fortfarande utbredd. Socialdemokratins vallöften att komma till rätta med ohälsan, bekämpa arbetslösheten och stärka integrationen har än så länge inte infriats. Bara resultat i verkligheten kan ge socialdemokratin fortsatt förtroende.

Den offentliga bilden av socialdemokraterna bör också bli mer mångfasetterad. Partiet är inte bara Göran Persson. Släpp fram det yngre gardet, inte minst kvinnor som Ulrica Messing,

Carin Jämtin och Nalin Pekgul. Här finns en klar potential att utmana både den mediala bilden av den ”trötta socialdemokratin” och även hotet från ett eventuellt kvinnoparti.

Den borgerliga alliansen har medvind, påstås det. Ändå ligger blockpolitiken stadig. I senaste mätningen går moderaterna framåt något medan övriga borgerliga partier visar små förändringar. Vänsterpartiet och miljöpartiet ökar något.

Gruppen ”övriga partier” ökar också. Där ligger nog den verkliga utmaningen för socialdemokratin liksom bland de 15–20 procenten medborgare som inte vill avge någon röst. Här kan anas missnöjesstämningar, junilista och eventuellt kvinnoparti.

Det handlar om samhällsförändringar och djupare värderingsförskjutningar. Socialdemokraterna måste bryta med missnöjet. Det görs med politisk vilja, inte genom gnäll på medierna.

Helle Klein