Lägre löner löser inte arbetslöshet
LO-ledningen får ursäkta, men när facket föreslår ett storskaligt system med lägre löner är det en reträtt. Att Karl-Petter Thorwaldsson hellre talar om en positionsförflyttning ändrar inte på det.
LO vill ha en ny sorts “utbildningsjobb” för att göra vägen in på arbetsmarknaden lite lättare. Lägre löner och utbildning utanför företaget ska göra arbetslösa med grundskoleutbildning men utan gymnasieexamen intressanta.
Det handlar till stor del om nyanlända, men inte bara.
Mot LO:s ambition borde ingen, utom möjligen Svenskt Näringsliv, invända. Människor ska få den kompetens arbetslivet kräver. På en arbetsmarknad där bristen på utbildad personal växer borde det vara självklart.
Problemet är bara att ingen kan svara på hur låga lönerna skulle behöva vara för att LO:s system ska fungera, eller hur lång tid det kan ta för en utbildningsanställd att komma upp till en rimlig lön?
Det är frågor fack och arbetsgivare måste lösa vid förhandlingsbordet. Men utan svaren går det inte att säga vad utbildningsjobben skulle betyda. Kommer de att bli ett redskap för etablering eller grunden för exakt den låglönearbetsmarknad som vi till varje pris borde undvika?
LO ska inte heller hoppas att förslaget sätter stopp för borgerliga planer att tvinga ner lönerna med politiska medel.
En sak behöver dock inte förhandlas med direktörerna på Östermalm. Hela idén om utbildningsjobb förutsätter att det finns vuxenutbildning. SFI, Komvux och Folkhögskolor, allt behöver byggas ut och göras mer flexibelt. Dessutom måste studiestödet förbättras.
Om fack och arbetsgivare lyckas komma överens lovade näringsminister Mikael Damberg och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i går att regeringen ska hjälpa till. De behöver inte vänta.
Sverige skulle må bra av en storsatsning på vuxenutbildning, oavsett om det blir några särskilda utbildningsjobb eller inte.