Landet behöver en opposition

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Mitt i den socialdemokratiska turbulensen finns det en och annan som hoppas att den politiska debatten trots allt ska fortsätta.

En mycket from förhoppning.

Erfarenheterna från det senaste valet förskräcker. Medan den moderatledda regeringen rivstartade sin demontering av trygghetssystemen ägnade sig socialdemokraterna då åt att utse ­Göran Perssons efterträdare. Oppositionen fick skötas av facket.

Därefter vidtog rådslagsarbete och interna samtal för att starta om den politiska debatten. Regeringen kunde arbeta på, i fred.

Nu finns risken att hela saken upprepas. Och det trots att behovet av en oppositionell röst sannerligen inte saknas.

Det gäller frågan om politikers och tjänstemäns oberoende. Moderaten Sofia Arkelstens bjudresor på oljebolaget Shells bekostnad retade först Mona Sahlin till kraftfulla angrepp. Men sedan kom tennisdebatten, och när förslagen om ett register fördes fram föll socialdemokraterna snabbt undan.

Det gäller industrins vinster och de bonusar som nu åter växer efter finanskrisen. Som löntagare har svenskarna visat återhållsamhet, som medborgare ekonomiskt ansvar – långt innan ­Anders Borg tog patent på begreppet. Ändå är det aktieägare och bonusdirektörer som ser till att skörda vinsterna.

Socialdemokraterna borde dessutom höja sin stämma mot urholkningen av biståndet. Nu vågar anställda på Sida protestera. Pengar som borde gå till de fattigaste används på svenska ambassader, och millitära operationer betalas med biståndspengar.

Vi borde höra kraftfulla protester mot det utnyttjande av bland annat bärplockare som följt i spåren av Billströms politik för arbetskraftsinvandring och stenhård kritik av sveket mot landets sjuka, som innan valet utlovades en översyn, men som i dag tycks ännu en långbänk att se fram emot.

Socialdemokraterna borde tala om infrastrukturen, där det kaos avregleringar och underlåtenhet skapar lär bli ett av vinterns samtalsämnen, och om arbetsmiljön.

Och vi har varken nämnt klimatet, vargarna eller säkerhetspolisen. Och inte massarbetslösheten. Listan skulle kunna bli hur lång som helst.

Socialdemokratin måste lösa sin kris, men under tiden behöver landet en opposition.