Håller nationalism på att bli vänster?
Will Kymlicka är en otypisk revolutionär. Professor i filosofi med livliga ögon och gråsprängt hår men helt utan karisma.
När han pratade på fackliga tankesmedjan Katalys i förra veckan hade 300 personer anmält sig. 70 fick plats.
– Det borde inte finnas en konflikt mellan välfärd och nationell solidaritet. Men verkligheten är att många ser världen på just detta sätt, sa han.
Kymlicka forskar i Kanada och i Ungern. Han är i Stockholm för att prata om vänsterns projekt bortom "multikulturalistisk nyliberalism" och "välfärdschauvinism".
Nyliberalism och multikulturalism introducerades ungefär samtidigt i västvärlden, poängterar han. Människor skulle vara utbytbara på en fri marknad och då var kulturella och nationella identiteter mest i vägen. Visionen handlade om öppna gränser men med en stat som inte bedriver fördelningspolitik och inte erbjuder någon välfärd.
Vänsterns idé är att vägra välja, vi vill ha både öppenhet och välfärdsstat.
Men enligt Kymlicka riskerar ett mångkulturellt samhälle att erodera den nationella solidaritet som välfärdsstaten bygger på. Flera faktorer avgör.
Om utsatta människor uppfattas som själva ansvariga för sin situation.
Om de uppfattas som "en av oss".
Om de är tacksamma för hjälpen.
Och om det finns en ömsesidighet. Man bistår hellre andra om man tror att man själv kommer att få hjälp.
Svaret på frågorna visar vem man är solidarisk med. I OECD-länderna hamnar invandrare alltid längst ner. Därför finns en dragning till vad Kymlicka kallar "välfärdschauvinism", alltså att man stänger ute invandare för att skydda välfärdsstaten.
Finns det då en väg bortom dessa ytterligheter?
Kymlicka tror det, han argumenterar för något han kallar "multikulturell nationalism" där tryggheten i nationen är förutsättningen för fungerande mångkulturalism. En "vänsternationalism".
Jag tror han har fel av två skäl.
Nationen som förutsättning för solidaritet i globaliseringens tidevarv tror jag leder fel. Nationalstaterna får allt mindre makt och det krävs en bredare solidaritet. Välfärdsstatens storlek handlar mer om en maktkamp mellan höger mot vänster, arbetsgivare och fackföreningar, som kan sluta på många sätt. Nationalstaten sätter inte gränser för arbetsmarknad och ekonomi, varför för välfärden?
Vi lever redan i ett mångkulturellt samhälle. Valet mellan "multikulturalistisk nyliberalism" och "välfärdschauvinism" har redan passerats vid varje invandringsvåg genom vår historia.
Och här står vi, ett av världens mest framgångsrika länder bland annat tack vare att var femte svensk har rötter i något annat land. Visst har det ibland varit knöligt i början, men människor har kommit hit och med tiden blivit en del av den mosaik som är Sverige.
Vänstern kan inte undvika att prata om de värdekonflikter som uppstår i ett mångkulturellt samhälle, det visar kaoset efter den uteblivna handskakningen.
Men välfärdsstaten är i sig själv vårt största integrationsprojekt just eftersom den är färgblind. Svaret är ökad jämlikhet. Sen löser sig resten med tiden.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.