Socialt arbete ger folket hopp
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-12
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ali Barakeh, en av Hamas representanter i Libanon, tar mig med till flyktinglägret Bourj al-Barajneh i Beirut. Husen är fallfärdiga, el- och vattenledningar hänger i gigantiska nystan mellan husen, gatorna är trånga och undermåliga. Så här lever cirka 400Ì´1;000 palestinska flyktingar i de tolv läger som finns i Libanon. Förmodligen finns det fler flyktingar eftersom alla inte är registrerade.
Dessa människor är statslösa. De har knappt några rättigheter i Libanon. Arbetslösheten är skyhög. De tillåts bara söka vissa lågbetalda jobb, inte arbeta som lärare, läkare eller ingenjörer. De har inte rätt till statens sjukvård samtidigt som de förbjuds att ordna egen sjukvård. PLO driver ändå sjukhus i flera läger. Annars är flyktingarna hänvisade till den dyra privatvården.
”Som palestinsk flykting har jag inte rätt till några försäkringar. Vi har därför startat detta socialkontor”, berättar Ahmad på ”Humanitarian Relief for Development Society”.
Organisationen samordnar all biståndsverksamhet och ger hjälp till barn som förlorat sina föräldrar, till fattiga familjer samt till äldre handikappade och sjuka i lägren. Det rör sig både om fadderverksamhet, stöd med mat, kläder och mediciner samt om direkt pengahjälp.
Han visar stolt upp priser som bland annat FN givit och ett armeniskt-kristet universitet. Organisationen gör ingen skillnad på om man är Fatah-anhängare eller Hamas-anhängare, om man är palestinier eller libanes.
”Vi tar från alla och ger till alla”, säger Ahmad stolt.
Några kvinnor som arbetar som socialarbetare visar mig mappar över varje bistånds-ärende. Organisationen hjälper hela norra Libanons och Beiruts flyktingar. Under de tre år som den funnits har den hjälpt 550 föräldralösa barn och många fattiga familjer. Humanitära organisationer i Österrike, Kanada och andra länder hjälper till att skaffa fram faddrar. Tyvärr har flera dragit in sina bidrag sedan Hamas terroriststämplades.
Socialarbetarna visar mapparna där det detaljerat går att följa utvecklingen hos varje bidragstagare. Vem som helst kan kontrollera att pengarna verkligen kommer det föräldralösa barnet till del.
”Det är ordning och reda. Ingen korruption”, förklarar Ali Barakeh.
Han tar mig till en restaurang som gör lunchsmörgåsar. Alla inkomster går till föräldralösa barn. Sen går vi till ett apotek som Hamas driver. De har särskilt låga priser på mediciner för de fattiga. Ali tar ett blodprov för att kolla sin diabetes. Han köper medicin och betalar fullt pris.
”Alla får rabatt utom vi Hamas-ledare”, säger han och skrattar.
Ett kvarter bort i flyktinglägret bedriver Hamas ett dagis. Över sjuttio barn i tre- till femårsåldern får leka och lära sig språk (arabiska och engelska), religion och matte.
”Varje vecka har vi en temadag där barnen lär sig att samarbeta, exempelvis laga mat tillsammans. Det är viktigt att lära sig att arbeta gemensamt”, berättar Abeer som är rektor för dagiset. Hon är uppvuxen i flyktinglägret. Hennes palestinska by utanför Haifa massakrerades av israelerna 1948.
”Vårt arbete går ut på att minska folkets lidande i och utanför Palestina. Vi bygger inte palats åt oss själva”, säger Ali.
Det var därför Hamas vann valet.