Dags för en europeisk författning
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-12-07
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
EU-länderna vill att brott som begås i terrorsyfte bestraffas hårt. En person som leder en terrorgrupp ska kunna få minst 15 års fängelse, anser EU:s justitieministrar. I Sverige är längsta straffsatsen 10 år.
Svenska lagen får helt enkelt ändras. Förmodligen måste begreppet terroristbrott införas. Så har vi åter fått särskilda terroristlagar. Är det så vettigt? Ska vi döma människor utifrån grupptillhörighet och inte individuellt i fortsättningen?
EU-länderna försöker definiera vad terrorism är. Ett terroristbrott är en avsiktlig handling som allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation. Syftet ska vara att allvarligt skrämma en befolkning eller att tvinga offentliga organ/internationella organisationer att utföra eller avstå från vissa handlingar.
Sverige har krävt och fått ett förtydligande om att våldsamma demonstranter (typ globaliseringsmotståndare) inte ska kunna terroriststämplas.
Räcker det? Många politiska påtryckningar handlar just om att ”tvinga offentliga organ eller internationella organisationer att utföra eller avstå från vissa handlingar”. Risken är exempelvis att civila olydnadsaktioner stämplas som terrorism.
Justitieministrarna har svårast att komma överens om den europeiska arresteringsordern – att ett EU-land ska kunna begära att en misstänkt grips var som helst i EU. Utlämning ska följa oavsett medborgarskap. Arresteringsordern ska inte gälla enbart terrorbrott utan även brott som mord, rån, stöld, bedrägeri och korruption. Det sistnämnda har gjort Berlusconi-regimen i Italien bekymrad.
Det europeiska försöket att harmonisera juridiken är intressant. Nu gäller samordningen värderingar, inte sedlar. Juridik och kultur hör ihop. Varje land har sin rättstradition. Den svenska liberala abortlagstiftningen ses exempelvis inte med blida ögon i mer katolskt präglade länder. I vissa länder straffas narkotikabrott betydligt mildare än hos oss. Och så vidare.
Om EU inte bara ska vara ett marknadsprojekt utan ett politiskt projekt är det angeläget att debattera EU:s värderingar och dess demokratiska struktur.
Det demokratiska underskottet är stort liksom medborgarnas missnöje med EU-byråkratin. I senaste numret av Arena skriver filosofen Jürgen Habermas om behovet av en europeisk författning vid övergången till en ”postnationell demokrati”.
”Man räknar med att europeiska direktiv redan påverkar nära 70 procent av de nationella myndigheternas bestämmelser. Men de utsätts aldrig på allvar för en ? noggrann offentlig mening eller viljeinriktning på de nationella skådeplatser som i dag bara är tillgängliga för medborgarna ?”, skriver Habermas.
Han efterlyser en offentlig sfär som omfattar hela Europa och en politisk kultur där alla europeiska medborgare kan delta. Så kan ett europeiskt medborgarskap som bygger på ”solidaritet mellan främlingar” upprättas.
Det är lättare sagt än gjort. Det handlar om att finna den rätta kombinationen mellan ”nationernas Europa” och ”medborgarnas Europa”. Terrorlagarna som nu snabbt införs i EU-länderna visar dock att det är hög tid med en konstitutionell debatt på Europanivå.