Riktigt illa om industrin missar dagens chanser

Hela Sverige ser inte likadant ut. Och när industrin nu expanderar på orter runt om i landet uppstår ett nytt problem. Hur ska kommunen klara att växa? Hur ska det lokala samhället hänga med?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Smedjebacken

Vid riksvägen förbi Smedjebacken reser sig en byggkran mot himlen. På den klassiska bruksorten växer en liten fabrik fram i och vid sidan av det före detta tryckeriet.

Nu mer sitter Hitachis logotyp på byggnaden. Företagets expansion i grannkommunen Ludvika har sprängt kommungränsen och tagit sig till Smedjebacken.

– Vi har haft bra beredskap för industrimark. Det är det som gör att Hitachi kan bygga nu, säger Fredrik Rönning.

Han är socialdemokrat och kommunstyrelseordförande i Smedjebacken och kan konstatera att samhället växer. På 90-talet såg det annorlunda ut. Då revs halva allmännyttan. Rönning beskriver det som ett av de bästa beslut som fattats i kommunen.

– Det var tufft då, men alternativet var ju att ha bostäder som står tomma. Det är helt förödande för ett samhälle.

Nystarten handlar inte bara om kraftindustrin. Också stålverket påverkas av den gröna omställningen. Den skrotbaserade produktionen gör redan jämförelsevis små klimatavtryck. Nu ska det minskas ytterligare genom att gasol ersätts med vätgas.

Dessutom prospekterar gruvbolagen.

– Till och från har vi ju haft gruvdrift här i kanske 1 000 år. Det absurda är väl att tänka att vi just nu skulle stå vid slutet på den historien.

I Örnsköldsvik är Anna-Britta Åkerlind stolt över det restaurangliv som vuxit fram i staden.

– Som i Sundsvall eller Umeå, säger hon entusiastiskt.

Vi sitter på en av krogarna nere vid kajen i den gamla hamnen. Utanför breder Örnsköldsviksfjärden ut sig. Åkerlind är centerpartist, och sedan det senaste valet är hon också ordförande i kommunstyrelsen.

Anna-Britta Åkerlind förklarar delvis restaurangernas framgång med ishockeyn. Så är det med mycket i den här staden. Hägglunds arena ligger bara några hundra meter bort. När supportrarna samlas för att se Modo spela är det många som gör ett krogbesök.

Personligen misstänker jag att en annan del av förklaringen är att det går bra för industrin på Norrlandskusten. I Örnsköldsvik är det BAE System Hägglunds som växer. Antalet anställda har ökat från 800 till 2000 på några år.

Industriproduktion skapar inte bara jobb i fabrikerna. Det innebär också att det blir mer att göra i hela samhället, inte bara på restauranger eller hos entreprenörer.

– Även på min sida blir det mer att göra säger Anna-Britta Åkerlind.

Enligt de planer kommunen har antagit ska staden växa. Det betyder behov av skolor, förskolor och bostäder. Men det innebär också att det blir ännu viktigare att regionen håller igång vården.

Dessutom blir det en väldig massa papper när företag etablerar sig och en kommun växer. Tillståndsprocesser, kraftförsörjning och allt annat passerar förr eller senare kommunens skrivbord. Tjänstemän och politiker får ofta försöka hjälpa till och lotsa bland lagar och regelverk.

Det är inte alltid det lättaste. Dessutom sitter förstås också kommunen fast i sina regler.

– Jag skulle önska mig att man såg de lokala förutsättningarna. Det ser ju inte likadana ut i Skåne som i Västernorrland, säger Åkerlind.

Samtidigt önskar sig industrikommunernas företrädare ett statligt engagemang. Vid sidan av uppenbara saker, som vägar och detaljplaner, innebär nya industrijobb ju så mycket annat. Det behövs bostäder och samhällsservice. Och det kräver i sin tur ny fjärrvärme, nya vägar och nya VA-nät.

Jonas Johansson är Vd för kommunens tillväxtbolag i Mariestad. Vi talas vid i samband med mitt besök i staden, där lastbilstillverkaren Volvo ska bygga en helt ny fabrik för battericeller. Om sex eller sju år kommer det att arbeta 3000 personer där. Det kommer att förändra hela samhället, och orterna runt omkring också.

– För att få igång bostadsbyggandet måste ju byggföretagen också våga satsa på en framtida efterfrågan, säger han.

Johansson skulle vilja se en statlig politik för att stötta tillväxtorter. En åtgärd skulle kunna vara fördelaktiga lån för investeringar som nya bostäder.

För Fredrik Rönning i Smedjebacken är det självklart vilket som är det största hindret för den nya industrins framväxt.

– Grundproblemet är att staten lägger för lite pengar på infrastrukturen i det här landet. Det är som om man inte riktigt tror på Sverige.

Inte minst vill Rönning se investeringar i järnväg. Både för passagerartrafik och gods. Om svenska exportföretag tar hem ordrar måste produkterna också kunna levereras.

– Industrin säger att man vill investera. Och kommunerna säger att vi vill hänga med. Och så säger staten att vi tror inte riktigt på AB Sverige. Det är klart vi halkar efter.

Och missar svensk industri möjligheterna idag betyder det inte bara att omställningen tar längre tid. Det innebär också förlorade jobb och uteblivna inkomster för samhället.

Kommunalrådet i Smedjebacken är bekymrad över regeringens syn på klimatpolitiken. Det är ju för att möta kravet på omställning som den svenska industrin nu satsar. Men när det saknas konkret politik för att minska utsläppen blir det förstås en signal.

– Om investeringarna ska ske här måste Sverige vara med och säga att vi tror på omställningen.