Pojkvännen mördades, nu ska Musa utvisas
I Nigeria stenas eller slås homosexuella till döds
Musa Adbullahi, 21, ler inte en enda gång under intervjun. Han heter egentligen något annat. Vi träffas på ett litet kafé nära Mariatorget på Södermalm. Det är varmt och fullsatt, vid borden intill äter stojande barnfamiljer bakelser och väntar på att sommarregnet utanför ska upphöra. Men Musa tittar ner och medan vi pratar river han långsamt och metodiskt sönder servetten i små, små bitar.
Om ingenting görs kan han snart att skickas in i döden.
För Musa Adbullahi är gay och i Nigeria slår de ihjäl sådana som honom. Ändå vill Migrationsverket skicka honom dit.
Nigeria är Afrikas folkrikaste land med omkring 200 miljoner invånare. I de norra delstaterna har en strikt form av muslimsk lag, sharia, införts och olika miliser för krig mot den kristna civilbefolkningen i syd. 2018 låg landet på tredje plats i Global Terrorism Index som mäter hur samhället påverkas av terrorism. Bara i Afghanistan och Irak är situationen värre.
Men trots sina inbördes konflikter är kristna och muslimska ledare överens om en sak: att förfölja homosexuella. Nigerias FN-ambassadör i Genève har offentligt sagt att stening till döds är rättvist för "onaturliga sexuella aktiviteter"
– Muslimerna dödar med stenar om de hittar någon. Och kristna... om man är olycklig slår de ihjäl dig på gatan. Har du tur och polisen kommer först så får du 14 år i fängelse. Det är väldigt hårt fängelse, säger Musa Adbullahi.
För fyra år sedan misshandlade en mob hans pojkvän till döds. En granne hade tjuvkikat genom fönstret och sett att de hade sex. Musa sprang för sitt liv men pojkvännen hann inte undan. Musa sov utomhus i fem dagar innan hans syster lyckades få fram en biljett och han kunde fly.
Musa och pojkvännen blev ett par i tidiga tonåren. Familjerna kände varandra och de lekte mycket ihop. Första gången Musa insåg att han hade andra känslor än bara vänskap var när pojkvännen gav honom ett par fotbollsskor i present.
– Min familj hade inte råd så jag kunde inte gå på träningen. Jag frågade varför han gav mig skorna och han sa att han gillade mig och ville att jag skulle följa med till träningen. Jag sa att jag tyckte om honom. Det var vår hemlighet, vi var elva eller tolv år, berättar Musa.
I augusti 2015 kom han till Sverige. Svenska myndigheter på Arlanda tog hans pass, som var falskt, och sökte genom hans väska. Musa var 17 år gammal.
– Jag grät när jag kom hit, jag saknade min pojkvän. Jag gråter fortfarande, säger han.
Nigeria är ett av omkring 80 länder som förbjuder homosexuella handlingar i lag. Redan 2005 ändrade riksdagen utlänningslagen och slog fast att sexuell läggning är en skyddsgrund. Men människorättsorganisationer larmar om att Migrationsverket sedan flera år gör det svårare för homosexuella flyktingar att få stanna.
I en rapport från 2013 granskade RFSL handläggningen av 44 fall från just Nigeria i Migrationsdomstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är dyster läsning, från 2012 ökar andelen avslagsbeslut och i regel handlar det om att myndigheterna tror flyktingarna ljuger.
Året efter, 2014, införde Nigeria ännu hårdare lagstiftning mot homosexuella. Samtidigt som förföljelserna ökat så minskar alltså möjligheten att få skydd i Sverige, på tvärs mot riksdagens intentioner.
Svenska myndigheter är dessutom väl medvetna om läget.
"Hbtq-personer är diskriminerade i samhället, bland annat genom diskriminerande lagstiftning vilket legitimerar våld mot dessa. I de norra staterna kan samkönat sexuellt umgänge bestraffas med döden enligt sharialagstiftningen", står det på svenska Utrikesdepartementets hemsida i en rapport om läget för mänskliga rättigheter i Nigeria.
Musa Adbullahis asylansökan avslogs hösten 2016.
Han hade då börjat få kontakter i den svenska gayvärlden och många där engagerade sig i hans fall. Tanken på att Sverige skulle utvisa en öppet homosexuell tonåring till ett land där detta kan straffas med döden framstod som helt osannolikt. Men precis detta var Migrationsverkets beslut.
I januari 2017 började media gräva i fallet, både i Sverige och utomlands. En internationell namninsamling startades för Musa och den fick stor uppmärksamhet även i Nigeria. Det var då hoten började komma in.
På sin Facebook-profil hade Musa sitt svenska telefonnummer och anti-gay-aktivister i Nigeria hittade honom.
"Smutsig homosexuell".
"Jag lovar, jag ska se till att du blir bränd levande".
"I'll track you down, track you only sister, all your low-life Bastard gay partners stuck hot metal trough their anus.". Och så vidare.
Men Migrationsverket tror honom inte. Hans "bristande trovärdighet" verkar i deras ögon bero på att när han som 17-åring frågades ut om sin sexuella läggning så stockade sig orden. Han klarade inte förhören.
– Jag var så arg efteråt, jag hade aldrig pratat med någon om det. Vad är det ni vill att jag bevisar? säger Musa.
Men den svenska hbtq-rörelsen är för länge sedan övertygad och aktivister har i dagarna hjälpt till med ännu en överklagan.
Den 11 juni avkriminaliserade Botswanas högsta domstol homosexuella handlingar. Den svenska regeringen välkomnade officiellt via utrikesminister Margot Wallström som även uppmanade andra att följa efter.
"Friheten att få leva sitt liv som man vill utsträcks nu till fler människor i världen. Det är fantastiskt", skrev jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) på sin Facebook.
Jag tänker på de orden när regnet upphör och barnfamiljerna går ut i solen. Sverige har makten att utsträcka just den friheten till mannen framför mig. Frihet att leva ett liv utan rädsla för att bli ihjälslagen i någon gränd eller kastad i fängelse för att få älska vem man vill. Frihet från förföljelse under den stat vars lagar enligt Utrikesdepartementet "legitimerar våld" mot homosexuella.
Riksdagen beslutade 2005 att vi ska göra vad som står i vår makt för att skydda personer som Musa. Men de myndigheter vi har anförtrott uppgiften gör i stället tvärtom.
Det är inte för sent att ändra beslutet. Att skicka en öppet homosexuell ung man till Nigeria kan bara inte få ske.