En epok är över

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är inte Socialdemokraterna som behöver ett nytt ansikte

Det kanske inte finns några lyckliga slut i politiken. Precis som Aftonbladets ­huvudledare beskriver här intill, är det en av Sveriges mest lyskraftiga politiker som i går bestämde sig för att sluta.

En epok är slut. En annan måste ta vid.

För Socialdemokraterna får det nu ­inte handla om att positionera sig inom sina egna besvärjelser. Inte heller om att ­kröna en ny hövding efter minsta gemensamma nämnare, utan att personen ­lägger fram vad han eller hon vill göra. Otydligheten i Mona Sahlins mandat (vi visste att hon ville leda, men inte varför), blev en del av hennes förbannelse.

Moderaterna har de senaste åren ­genomfört en imponerande förnyelse och partiet attraherar i dag grupper som aldrig tidigare kunde tänka sig att rösta blått. Ribban har höjts i svensk politik och det är bra.

Behövs mer

Samtidigt: vidgade klyftor, hög arbetslöshet, osäkra anställningsformer och en social bostadspolitik slagen i spillror. Nästa globala finanskris tycks lura bakom hörnet och var ska den nya tillväxten komma ifrån?

Socialdemokratiska värderingar har aldrig varit abstrakta leksaker. Social­demokraterna behövs mer än någonsin. Partiets klassiska redskap (som byggande, infrastruktur och styrning av statliga företag) kan tillsammans med nya idéer kring innovationspolitik (lär av Finland), forskning och utbildning bilda grund i en ny näringspolitik.

För vården behövs tankar bortom ­både vårdvalsfanatism och den konservativa vänsterns syn på offentlig sektor främst som en plats att anställa folk i. Stater satsar i allmänhet tre procent av BNP på forskning och utveckling, bioteknologiska företag runt tjugo. Samma fokus på innovation finns inte gällande välfärden. Trots att den blir en allt större sektor av ekonomin. Trots att befolkningen åldras.

Gått igenom ett skifte

Från mitten av nittiotalet har världsekonomin gått igenom ett skifte. Produktivitetsutvecklingen tog fart men gjorde även att människor slogs ut från arbetsmarknaden på nya sätt. En allt större grupp kom inte in trots tillväxten. I den andra änden blev stora delar av medelklassen lika orolig för att förlora jobben som någonsin industriarbetarna. Socialdemokraterna har alla möjligheter att formulera en politik mot de nya utslagningsmekanismerna på arbetsmarknaden. Säga vad man vill om Moderaterna, men det har de inte lyckats med.

Behövs nytt

I grund och botten är socialdemokrati inte särskilt komplicerat: framtiden bygger man tillsammans, man hjälper den som är svag och varken människa eller natur är någon handelsvara. Många svenskar delar dessa värderingar. Varför är de inte socialdemokrater? Det är den konstruktiva frågan som kan ta partiet ur dess nuvarande kris.

Det är inte Socialdemokraterna som behöver ett nytt ansikte. Det är Sverige som behöver en ny socialdemokrati.

KK