Det jämlika samhället skulle döda reality-tv
För trettio år sedan hade Sverige till följd av enträget och långsiktigt arbete de minsta ekonomiska skillnaderna i världen. De minsta något modernt samhälle hade kunnat uppvisa. Det satte sin tydliga prägel på tvutbudet. Inte i den bemärkelsen att tv-program var bättre på 80-talet, men en dokumentärfilmare var tvungen att resa långt i tid eller rum för att hitta något tillräckligt annorlunda från vardagslivet för att det skulle meritera ett eget tvprogram. Eller så fick det bli en såpa med skådespelare och allt.
Nu räcker det att åka till andra änden av stan. Där finns det garanterat någon som har väldigt mycket eller väldigt lite pengar vars hem kan agera scen för ett exotiskt reportage. Tvutbudet har gått från ”Dallas”, ”Rederiet” och ”Varuhuset” till ”Svenska Hollywoodfruar”, ”Färjan” och ”Ullared”.
Det är lätt att avfärda realityserierna som något som inte speglar den verklighet de påstår sig skildra. Det är lätt att se dem som något som kokats ihop i en producents huvud, vilket i mångt och mycket faktiskt är sant.
Ändå säger programmen en hel del om vår samtid. De tar i regel avstamp i vardagen hos någon som har anmärkningsvärt mycket pengar, eller försvinnande lite. Det talar sitt tydliga språk. De ekonomiska skillnaderna i landet har blivit så stora att man nu kan göra tv av det. Och mycket tv blir det.
Det är så ökade klyftor manifesterar sig på ett sätt som blir tydligt i vardagsrummen. Det blir fler möjliga kandidater till ”Lyxfällan” och det blir fler ladies på Östermalm. Allt fler i Sverige lever i ett annat samhälle än man själv gör, och det lägger grunden för denna märkliga underhållningsform. Till och med utbildningssystemet, som ska vara den yttersta garanten för alla människors lika möjligheter, uppvisar i dag så stora skillnader att det går att göra tv på det. ”Klass 9A” illustrerar tydligare än något annat att klyftorna är för stora.
För den som håller jämliketstanken varmt om hjärtat är det här en oroväckande utveckling. Att det går dåliga program på tv må vara hänt, det gjorde det på 80talet också, men ökade klyftor är ett problem.
Visionen om det jämlika samhället är visionen om individens självförverkligande och befrielse. Ursprunget ska inte vara det avgörande för hur långt man kan nå. Makt, inkomster, utbildning, hälsa och ett långt liv ska vara något alla kan nå oavsett tjockleken på föräldrarnas plånbok. Arbete ska löna sig.
Den långsiktiga visionen om utjämning måste bli den bärande samhällsprincipen. Ett jämlikt samhälle är en verklighet att sträva efter. Även om det skulle vara förödande för svensk reality-tv.