Nyheterna känns som vi lever i en katastroffilm
Är politikerna köpta eller bara lamslagna?
Den första katastroffilmen anses vara ”San Francisco” från 1936. Dåtidens superstjärnor Clark Gable och Spencer Tracy spelade och ämnet var den stora jordbävningen 1906. Filmen följdes året efter av ”In Old Chicago” om den stora branden i Chicago 1871.
Därefter överträffades diktens katastrofer på andra världskrigets slagfält.
År 1974 kom så genrens dittills största succé: ”Skyskrapan brinner” med Steve McQueen, Paul Newman och Faye Dunaway. Den vann tre Oscars.
Under slutet av 1990-talet stod katastroferna som spön i backen. I ”Dante's Peak” blir det vulkanutbrott i staden med samma namn och ”Titanic” skrev filmhistoria. I ”Armageddon” och ”Deep Impact” hotas världen av den stora kometen.
På senare år har klimatförändringarna börjat spela en allt större roll. ”Waterworld” skildrar en dränkt värld. I ”The Day After Tomorrow” blir konsekvensen att Golfströmmen stannar och att det blir en ny istid. I ”Contagion” en pandemi.
Tyvärr håller verkligheten återigen på att överträffa dikten.
Nu varnar forskarna för att risken att just Golfströmmen kollapsar har underskattats. Det är värmen från Golfströmmen som gör det möjligt för oss att leva som vi gör i norden.
– Systemet är känsligare än många förstår, säger Johan Rockström, professor i jordsystemlära och föreståndare för klimatforskningsinstitutet Potsdam i Tyskland, till DN.
Han har nu, tillsammans med 47 andra forskare, skrivit ett öppet brev till de nordiska regeringarna inför nästa klimattoppmötet, COP29, som inleds 11 november i Baku i Azerbadjan.
– Forskningen visar entydigt att vi är på väg mot en klimatkatastrof. Just nu följer vi en väg som på många sätt kommer att leda till ohanterliga klimatkonsekvenser, säger Johan Rockström.
När jag första gången såg ”Contagion” hade covid-19 just abrupt förändrat min vardag. Filmen kändes nästan dokumentär. Där fanns till och med en Anders Tegnell-liknade vetenskapsman som sa åt folk att tvätta händerna och hålla avstånd.
Hollywood är naturligtvis inte verkligheten, men populärkulturen är en mäktig värdemätare på vad som rör sig i tiden. Och den rörelsen känns märkligt splittrad just nu.
Å ena sidan en allt större insikt om att en verklig katastrof faktiskt närmar sig. Om Golfströmmen skulle stanna kan vi inte bo i Sverige. Ingenting i vårt klimat är längre normalt.
Å andra sidan verkar politikern märkligt lamslagna. Vår regering har i praktiken avvecklat klimatpolitiken och utsläppen ökar istället för att minska. Vår miljöminister talar inte sanning. Den gröna industrin som för några år gav sådant hopp håller på att mosas av populistiska politiker.
Eller köpta.
De senaste åren skulle nog kunna bli ett ganska bra manus åt en katastroffilm. Eller flera.
Möjligen är risken att handlingen skulle bli för osannolik.