Högerspöket har kommit tillbaka
Fredrik Reinfeldt var för snäll. Anna Kinberg Batra för maktlös. Svensk politik behöver nog en riktig höger för att hålla ångan uppe. När alla samlas i mitten förlorar debatten spänst och den enda vinnaren blir Jimmie Åkesson.
Även regeringen förlorar styrfart utan tydlig opposition.
Carl Bildt var perfekt. Nedskärningar, ekonomisk kris och 500 procents ränta.
Året då Bildt avsattes, 1994, gjorde SSU knappar med texten "Game over" och en bild på moderatledarens ögonbryn. De hann inte trycka nya i takt med efterfrågan.
130 miljarder
Även Bo Lundgren var utmärkt för rollen som högerspöke. Han ville sänka skatten med 130 miljarder vilket motsvarade hela sjukvården, eller nästan tre gånger försvaret.
På torgmöte efter torgmöte berättade den pratglade Lundgren om varför de så kallade 3:12-reglerna skulle bort.
Nästan ingen förstod vad han sa.
Fredrik Reinfeldt insåg det där. Han ville nå mittenväljare. Genom att gräva ner stridsyxan i fråga om arbetsrätt och kollektivavtal såg han mindre skräckinjagande ut för många inom fackföreningsrörelsen.
Och efter löften om satsningar på välfärden gick luften ur den höger-vänsterkonflikt som bar upp Socialdemokraternas mobilisering.
Det var smart.
Bo Lundgrens dröm
"Nya Moderaterna" var ett politiskt genidrag. Och efter två mandatperioder hade Fredrik Reinfeldt sänkt skatten med över 140 miljarder, mer än Bo Lundgren drömt om.
När Ulf Kristersson valdes till Moderatledare var han tydlig med att alla slags moderater är välkomna i hans parti, även Reinfeldts sort. Men lyssnade man på honom i Agenda, bläddrar i hans nya budgetmotion eller läser handlingarna till partiets stämma på torsdag är det tydligt vart färden går: åt höger.
Kristerssons ekonomiska politik är en återgång till att skattesänkningar går före alla andra intressen. De är viktigare än pengar till välfärden, till miljön och till bostadsbyggande.
Tunnsått med nya idéer
Fördelningsprofilen är gammalmoderat. Kristersson vill skära i stödet till arbetslösa och sjuka med tio miljarder och rikta en särskild skattesänkning på två miljarder till de med högst inkomster.
Inför partistämman vill Moderaterna ta hårda tag mot tiggare och flyktingar men det är mer tunnsått med nya idéer till fler jobb och bättre välfärd.
Färdriktningen åt höger är tydlig, men själva innehållet är mer suddigt. Ulf Kristersson saknar ett svar på följdfrågan "Hur då?" på nästan alla områden.
En typisk mening i underlaget till partistämman är: "Vår reformpolitik ska alltid prövas i genomförbarhet".
Följt av ingenting.
I dag tar Kristerson sin första partiledardebatt i Sveriges riksdag - de sista resterna av jamsandet i mitten är bortblåsta.
Allt ljus är på de gamla Moderaterna.