Kristerssons första offer blir feminism och klimat
Första sidan i kulturkrigets manual: polarisera och härska
I onsdags tändes gravljus utanför Miljödepartementet i Stockholm. Ett femtiotal personer hade samlats för att lägga ner blommor och lyssna på tal av Emma Fastesson Lindgren från S-studenter och Aida Badeli från Grön Ungdom.
De församlade höll en tyst minut och så var en epok i svensk politik över.
Miljödepartementet blev 35 år.
Naturskyddsföreningen publicerade en dödsannons i sociala medier. Älskad, saknad, aldrig glömd.
Ulf Kristersson har sagt att han vill vara "hela Sveriges statsminister". Det märktes inte mycket av den inställningen när utrikesminister Tobias Billström som första beslut övergav den feministiska utrikespolitiken.
– Svensk utrikespolitik måste grunda sig i frågan vad som är svenska värden och svenska intressen, säger han som motivering.
Så feminism är inte ett svenskt värde? Kvinnors deltagande och makt över sina egna liv i ligger inte i vårt interesse?
Säg det till kvinnorna i Iran som just nu demonstrerar på gator och torg mot landets mullor och den könsapartheid som rått sedan den islamiska revolutionen 1979.
Vad som är "svenska intressen" har aldrig definierats, varken av riksdagen, försvarsberedningen eller regeringen. Det låter bra, men kan betyda både allt och ingenting.
I Sveriges "Nationella säkerhetsstrategi" som kom till för fem år sedan gjorde man ett försök. Det blev tre sidor snömos. Eller två och en halv sida för att vara mer exakt eftersom en halv sida upptas av en bild på en lagbok.
Enligt detta dokument sträcker sig våra "nationella intressen" från frihandel, folkrätt, demokrati, mänskliga rättigheter, en regelbaserad världsordning, klimat, bistånd, tillgång till dricksvatten, religionsfrihet och EU:s sammanhållning till visst samarbete med Ryssland "när våra intressen sammanfaller".
Alltihop är bra saker, utom möjligen ambitionen om samarbete med Ryssland som ju gick sådär.
Men är det svenska intressen?
På ett plan ja, allt som är bra ligger självklart i vårt intresse. Men min gissning är att Tobias Billström menar något helt annat.
Låt oss kalla det Billströmdoktrinen - definitionen av "svenska intressen" är vad Tobias Billström tycker är svenska intressen.
Jag tror inte ens han egentligen är mot feminismen när det kommer till praktisk politik. Vad han egentligen är mot är de människor som tycker feminismen är viktig.
Nedläggningen av Miljödepartementet har i grund och botten samma syfte. Huset kommer inte att rivas och tjänstemännen finns kvar, men de ska lyda under Ebba Buschs näringsdepartement.
Regeringen hade kunna bedriva samma politik utan att lägga ner Miljödepartementet men det är de töntar som tänder gravljus och demonstrerar för klimatet man vill markera mot.
Ulf Kristerssons budskap om att vara hela Sveriges statsminister och sedan som första beslut begrava två av miljörörelsens och kvinnorörelsens största framgångar går naturligtvis inte ihop.
Men det är så här högerpopulistiska regeringar brukar börjar. När Donald Trump valdes var ett av hans första beslut att ge sig på USA:s miljöskyddsmyndighet Environmental Protection Agency, EPA.
Under sin tid i Vita huset lyckades han rulla tillbaka miljöregleringar på över hundra områden främst kring luftföroreningar, djurskydd, infrastruktur och oljeborrning.
När det kommer till kvinnors rättigheter kan hans presidentskap bara beskrivas som en ren katastrof. Och det handlar inte bara om att aborträtten har inskränkts, han upphävde skydd mot sexuella trakasserier och diskriminering samt drog in finansiering till familjeplanering och kvinnohälsa.
Att Ulf Kristersson startar med precis samma områden är ingen slump, detta är första bladet i kulturkrigets manual: polarisera och härska.
Nästa blad i manualen är att säga att alla kritiker av politiken bara överdriver samt ta på sig en stor offerkofta och utmåla sig som ett offer för "aktivister" och "orättvisa" medier.
Jag ger det max en månad innan regeringen är där i sin officiella retorik om de fortsätter i denna takt.
Varför står då Miljödepartementet och den feministiska utrikespolitiken allra först på menyn?
Jag tror svaret finns i hur högerpopulister bedriver valkampanjer. Och vi kan se samma sak i den historiska röstsplittringen i valet mellan kvinnor och män där 57 procent av männen röstade på Ulf Kristersson och 57 procent av kvinnorna på Magdalena Andersson. De sakfrågor kvinnor prioriterar försvann helt.
En stor del av energin i högerpopulismen kommer från känslan av att man har förlorat en position i samhället, en försvunnen företrädesrätt, ett löfte som inte infriats.
Bland unga män ser allt fler feminismen som ett hot, både i arbetslivet och i relationer. Enligt en studie från Försvarshögskolan i våras ser 12 procent av männen till och med feminismen som ett säkerhetshot.
– Det här är särskilt förvånande med tanke på att Sverige ses som ett av de mest jämställda länderna i världen och har en regering som driver en feministisk utrikespolitik, säger Eva-Karin Gardell, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan.
Även klimatfrågan ses av fler män som något som hotar ens livsstil. Forskare pekar på att mäns klimatavtryck är större än kvinnors samtidigt som män är mindre villiga att anpassa sig.
Kristerssons första beslut är med andra ord utmärkta fronter i kulturkriget om man vill vinna röster från dessa män.
Emma Fastesson Lindgren från S-studenter uppmanade de som samlades utanför Miljödepartementet i onsdags att organisera sig. Det var sannolikt det viktigaste som sades under hela manifestationen.
För "hela Sveriges statsminister" Ulf Kristersson har bara lagt i första växeln än.