Sänkt a-kassa skulle vara politiskt självmål
Budgeten måste komma med besked
Sverige är på väg tillbaka, även om det går långsamt. Beskedet att hockeyhallar och teatersalonger kommer att kunna öppna i slutet av den här månaden är ett tecken. Ett annat är att utbetalningarna från landets a-kassor minskar.
Under våren och försommaren fick drygt 175 000 personer ersättning från sin a-kassa. Det är nästan 32 000 färre än samma tid förra året, men betydligt fler än innan pandemin. Siffrorna visar att chanserna att få ett jobb ökar, i alla fall för den som har utbildning och en smula arbetslivserfarenhet.
De visar dessutom något annat. Vilken enorm betydelse a-kassan har, inte bara för individen utan för samhället. Att regeringen för ett drygt år sedan höjde ersättningen och gjorde det enklare att kvalificera sig för ersättning är ett av de viktigaste ekonomiska besluten i coronapolitiken.
Förra året steg a-kassornas medlemstal med 270 000 personer. En följd av att ersättningen höjdes och att det blev lättare att få rätt till ersättning.
Ända sedan Anders Borg och Sven-Otto Littorins tid har Sverige haft ett system för arbetslöshetsersättning som inte fungerat. För den som haft en otrygg eller tillfällig anställning har det varit nästan omöjligt att komma in. Och för den som tjänat skapligt har ersättningen varit så låg att den ändå inte skapat någon trygghet.
Den usla a-kassan har gjort hela samhället otryggare
De som haft störst behov av a-kassan har inte släppts in. Och de som kunnat bidra till försäkringen har inte fått tillräckligt tillbaka.
Medlemstillströmningen efter regeländringarna förra våren borde få alla att inse att den usla a-kassan gjort hela samhället otryggare.
Enligt de beslut som har fattats ska dagens regler gälla i år och nästa år. Efter det är det meningen att allt ska återgå till hur det var tidigare.
Det går naturligtvis inte.
Innan han avgick sa den tidigare LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson till mig att han inte kunde tänka sig att Socialdemokraterna vill gå in i en valrörelse med budskapet att ersättningen till de arbetslösa ska sänkas. Det skulle vara politiskt självmål.
Han hade helt rätt.
Regeringen har redan meddelat att man kommer att göra det billigare att vara med i a-kassan. Karenstiden för den som förlorar jobbet ska också tillfälligt sänkas från sex dagar till två. Och i sjukförsäkringen höjs ersättningen. Men det räcker inte.
Det återstår bara dagar innan Magdalena Andersson ska promenera från finansdepartementet till riksdagen. Jag förmodar att det blir en vecka fylld av bilder på ministrar som stolt berättar om nya satsningar i den kommande budgeten. Och jag hoppas verkligen att en av nyheterna kommer att handla om att dagens lite rimligare regler i a-kassan blir kvar.
Sverige behöver en arbetslöshetsförsäkring som fungerar.