Judehatet kom åter till Europa
Publicerad 2015-01-17
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I går hölls alla judiska skolor i belgiska Antwerpen stängda. I tisdags jordfästes offren för det antisemitiska terrordådet mot kosherbutiken i Paris på en begravningsplats i Jerusalem. Frankrike har kommenderat ut tusentals soldater och poliser för att skydda synagogor och judiska skolor.
Många av Europas judar inledde firandet av sabbaten i rädsla.
Inte första gången
Terroristen Amedy Coulibaly valde förra fredagen kosherbutiken Hyper Cacher med stor precision. Det var under fredagens storhandling, då familjer gjorde sina inköp inför ledigheten. Han sköt fyra personer innan polisen lyckades stoppa honom.
De mördades eftersom de var judar.
De var inte de första i Europas historia.
Inte bara terroristattacken skrämmer, utan även övriga samhällets reaktion. Dådet kallades ”gisslandrama” i media och många av manifestationerna efteråt missade den uppenbara antisemitismen.
Ändå är det ett tydligt mönster.
Råds att inte bära kippa
2012 mördades tre barn och deras lärare på den judiska skolan Ozar Hatorah i Toulouse i sydvästra Frankrike. I maj i år sköts fyra personer ihjäl vid judiska museet i Bryssel. Enligt tidningen The Economist har överrabbin i Paris gett rådet till judiska pojkar att täcka huvudet med basebollkeps i stället för den traditionella kippan.
I samband med Gazakriget i somras drabbades judar i Europa av en antisemitisk våg riktig mot skolor, synagogor och personer. Många väljer att lämna Europa.
Varje normalbegåvad person inser att judar i Europa inte rimligen kan göras ansvariga för vad Israels regering gör.
Ändå blir judar hela tiden måltavlor.
Det är dags att vi ser oss själva i spegeln.
Inget land i Europa kan säga att det gjort tillräckligt för att vända utvecklingen – vi kan alla göra mer.
Måste börja prioritera
Sverige har återkommande fått kritik för att inte ta frågan om säkerhet för judar på allvar, inte minst i Malmö.
Det arbete regeringen påbörjat är bra men efter terrordåden i Paris måste myndigheterna på allvar börja prioritera detta.
Vi behöver inte fler högtidstal – utan konkreta åtgärder för att förbättra säkerheten och fylla vår religionsfrihet med sitt enda rimliga innehåll.
Frihet för alla att praktisera sin tro utan att behöva vara rädd.